27/6: Om man bara kunde vara lite...
Barn. Fan ta denna vilja att föröka sig. I alla fall när inte jag vill.
Om man bara kunde varit lite "normalt Svensson-funtad". Då hade jag sluppit detta.
Men eftersom jag faktiskt tror att allt sker av en mening, så har jag landat.
Och jag har förlikat mig. Jag vet att det är något annat jävelskap på gång.
Rastlösheten. Eller ovissheten. Eller varför inte båda två i någon sorts skruvad kombo...
Hur som helst, samma känsla som infann sig när Bessy dog. Den är det. Igen.
Sommaren har börjat. Ett regnigt, men grymt Metaltown och en fantastiskt skön midsommar har glidit förbi.
I morgon blir det en tripp till Visingsö för välbehövlig minisemester.
Här ska funderas, bollas tankar och lappas känslor. Och fotograferas- bästa egenterapin som finns...
Juli är straxt här och snart förbi också. Fast jag tror det kan bli en riktigt bra tillvaro denna sommar.
Eller så hoppas jag bara detta så innerligt, allt jobbande till trots!
Återkommer till hösten...
Jesus min skapare...
... jag blev med U. istället. Planen var bra, men denna man är bättre.
Så 4 månader senare är jag fortfarande dö-skraj, men inte rädd på samma sätt längre.
Jag PRATAR. Om känslor och rädslor. Om mig. På riktigt.
Å Jesus min skapare. Det är stort. Och det är skrämmande på ett berg-o dalbaneliknande vis!
Det finns egentligen bara ett riktigt orosmoln på min blåa himmel-barn. Vill inte ha.
Men det vill han.
Det här med att leka "flickvän"...
...är baske mig ingen lek. Att behöva tänka och ta hänsyn till någon annan kanske är en självklarhet för många.
Men efter en självständig och egoistisk singeltillvaro under måååånga år, så är det inte så bara...
Känns många gånger som om jag vrickar vristerna i träsko-dans istället för att dansa tango.
Men, men. Övning ger färdighet. Och jag har i alla fall gjort tappra försök. Eloge till mig!
Snart glider sommaren in på redigt oxå. Arbetsnarkomaner som vi är, ses vi väl till hösten. Typ.
Han i sitt kök 24-7 (nästan). Och jag som flänger runt. Som vanligt. Vi kommer ju inte hinna trötta ut varandra
åtminstone. Och det är väl positivt i alla fall...
Liten update avslutas här... =)
19/2: Ooooooooiiiiiiuuuuuiiiiiiii.........
Nytt år..
28/11: Berit hälsade på...
7/11: Jag har blivit moster... och lite allmän update i övrigt.
20/9: Gaaaahhhh...
4/9: Snabbreferat av sommaren...
Det är hög tid att ta tag i detta med minnesanteckningar igen.. annars kommer jag ha big problems med att veta vad jag har gjort av tiden..
Men någon vidare återblick är det ingen idé att försöka återskapa... Sommaren kan refereras i följande termer:
* Avslutad utbildning
* Semester
* Nattpatrullen
* Pubben
* Farfar
* Fotografering
* Socialiserande
* Barndop
* Födelsedagskalas
* Studsmattehoppande
* Valle-tid
* mm
4 veckor har redan försvunnit sedan "semestern". Har också hunnit påbörjat min kurs i socialpsykiatri. Den är jag tveksam till, trots att det är ett typiskt "Jenny-ämne"...
En kräftskiva har det hunnits med. Mycket trevlig. En spontan-tripp med Maria och vildingarna till Visingsö, blev det i slutet av augusti oxå.. Medeltidshelg med riddare, tornerspel och marknad. Intensivt och kul.
Ett litet urval för minnets skull... :) //J.
Tidig morgon på kamelranchen i Alböke, Öland...
19/6: Metaltown- check på den
Den här helgen har jag lärt mig följande:
* att 12 mils felkörning är "trevligt" om man sitter i en husbil
* att storstadskörning i rusningstrafik är ganska tålamodsprövande
* att man kan börja och avsluta en festival med att köra fast
* att det finns "matiga" kvinnor
* att Angry birds är kraftigt vanebildande och snabbt framkallar ett beroende
* att man kan kissa på sin partner in public (rekommenderas om man vill ha en förbannad flickvän resten av
kvällen)
* att en riktigt bra spelning får en att glömma regnet som fullkomligt öser ner
* att vissa människor pratar engelska med mig och svenska med mina vänner
* att Alex "has been eating men for breakfast since 2005"
* att somna utanför Varberg och vakna i Nybban är lyx-resande
Har med andra ord haft en fantastisk helg i bästaste sällskap; Hanna, Alex, Bacon och "Axel"...
Nu blir det till att läsa ut slutet på min bok och sen sova in natten!
Känns som en ypperligt bra idé, behöver definitivt all sömn jag kan få efter denna helg! =)
Detta var min helg...
The Damned Things
At the Gates
Parkway Drive
Avenged Sevenfold
Volbeat
Korn
... finns sjukt mycket sämre sätt att spendera sin lediga tid på kan jag lova! ;)
Motsträvig dag...
Jag liksom snubblade på mållinjen, men jag tror jag ska lyckas kravla mig i mål tids nog ändå...
Slut-tentan. Jäklar vad det låste sig. Men jag hoppas att jag blir godkänd iallafall. Snabb lunch hos Thessan mellan lektionerna. Supertrevlig, om än något kort date. Genomgång resten av eftermiddagen. Middag med Sophie och Linn. Kollade på hennes bröllopsfilm, med Bessy bärandes på ringarna och ylande ikapp med min sång. Sjukt jobbigt att se henne så levande.
Resten av kvällen blir det bara slappande. Är så mosig i huvudet efter denna intensiva dag!
7/4; De senaste månaderna..
Så var det redan april. Försöker komma på vad som hänt de två senaste månaderna, men hjärna känns bara inklädd i teflon. Vardagen snurrar på i samma hysteriska takt som vanligt.
Det är skrämmande hur fort man hittar tillbaka till gamla vanor när balansen rubbas, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss facsination över hur mycket man faktiskt hinner med trots allt..
och detta bortsett från alla de små incidenter och infall som hela tiden kryddar vardagen lite extra.
De senaste månaderna har det varit sjukt mycket jobb. Pluggande. Familj och vänner. Uteliv. Sörjande. Inredande. Födelsedagsfirande. Promenixande. Filmtittande. Vårkänslor. Nya bekantskaper.
Dessutom är Bessys tassavtryck förevigade och en ny piercing har tillkommit...
Det är på det stora hela vad som hänt de senaste månaderna.
Idag har det jag tagit tillfället i akt och bara slappat, kollat på film, druckit thé med Joel och pratat i telefon.
Tänker nog fortsätta i samma anda tills det är sängdax!! =)
I morgon ska jag hämta hem Gröna faran. Kalasa med Andreas och hans bygg-gubbar. Och kanske shoppa lite om det blir några slantar kvar efter att jag löst ut bilen!! Kan bli en riktigt bra fredag, jajemen!! =)
7/2:Fullspäckat...
Det har varit fullspäckat, precis som vanligt..
Plockat på mig för många extrapass, räddat hundar, hälsat på i Göteborg, hängt med farfar, lunchat, putsat frisyren, promenixat Perla, firat familjens färdigbyggda ladugård, dietstartat, varit fyllechaufför, socialiserat och pluggat... bl.a.
Kliver på första natten av många i morgon kväll. Lektion onsdag eller torsdag. Börjar gymma på fredag. Lucnhdejtar A på lördag.
Och så kommer Perla såklart...
Ja, så ser min vecka ut.
22/1: Livet haltar vidare, trots allt...
Tillvaron har liksom stannat upp, medans omvärlden bara tycks snurra på snabbare än någonsin.
Och jag saknar henne så det gör ont. Har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv.
Samtidigt fortsätter vardagen med jobb, pluggande, hundvakteri och socialiserande.
Jag har Perla hos mig några dagar varje vecka. Samtidigt som det gör att jag har sällskap och tar mig ut,
får det mig att sakna Bessan om möjligt ännu mer- det är ju hela tiden fel hund jag har med mig.
Det är nästan som en känsla av otrohet.. Känner mig lagom frisk när det dyker på mig.. NOT!!
I övrigt snurrar hamsterhjulet på; har tentat av geriatriken med MVG som betyg =),
åker till Nina i Göteborg nästa helg, jobbar, jobbar extra, påbörjat en ny kurs, träffat farfar och familjen,
och långpromenixat flera gånger i veckan tack vare Perla! Och så blir det en sväng till faster Tina för att
fixa håret innan Göteborg. Ja, det är väl ungefär så det ser ut..
Ain´t no sunshine...
11/1: Hemma...
Äntligen. Samtidigt är det en väldigt konstigt känsla att greppa;
att det är min Fluffy som ligger i den där plåtburken.
11/1: Det snurrar på...
Har lämnat en socialt fullproppad och mycket trevlig helg bakom mig. I veckan ska det lösgöras hos naprapaten, skrivas prov, åkas till Bredsättra, hälsas på släkt och vänner. Bessy ska väl förhoppningsvis hämtas hem. Har väntat länge nog nu... Kanske, eller antagligen blir det en tur till vildingarna i skogen på födelsedagskalas oxå.
Det ska tränas och promenixas, sistnämnda så fort trottoarerna inte är förenade med livsfara... Just nu blir det X-trainern istället, men den är dödens tråkig. Nåja, med lite metal funkar även den!
Nu måste det pluggas vidare om det ska bli nåt godkänt prov på onsdag...
3/1 2011: Nytt, konstigt år...
Sen jävlar blir det åka av, iallafall om man ska tro mitt årshoroskop för 2011:
Väduren 21 mars - 20 april
Alla vädurar födda precis i början av tecknet kommer att ha uranus på sin sol nu (även jupiter hälsar på) och det kommer att hända grejer i ditt liv. Men med uranus kan man inte exakt säga vad som kommer att hända, bara att det kommer att ske plötsliga förändringar. Och du kan inte påverka åt något håll, för det som sker är utanför din kontroll. Så släpp taget frivilligt nu.
Om allt som inte gynnar din personliga utveckling. Något nytt ska in. Man kan tänka sig att det handlar om nära relationer och att det blir allvar, för saturnus finns mitt emot (i ditt 7e solhus) och kräver att du tar tag de problem som finns. Saturnus och uranus är "separationsplaneter" och relationer som gått på halvfart en tid och som inte är utvecklande kommer nu att ta slut. Men relationer som i grunden är bra och utvecklande kommer att prövas och växa sig ännu starkare. Släpp taget frivilligt.
I slutet av juni kommer även din egen planet, mars, in i väduren och det blir full rulle. Du kan räkna med att året bara ökar i tempo, till lunatic-speed. Och det gillar du förstås, och kommer att bränna ut dig om du inte ser upp och tar hand om dig. Tvinga dig själv att stanna och pusta lite också. Du missar inget, för allt kretsar ändå runt dig i år. Det är du som är loket.
Om du är singel så kan saturnus föra med sig en allvarsam lek, någon kan nu komma in i ditt liv som stannar länge och som stabiliserar dig. Så du ska inte satsa på engångsligg i år, du ska skapa relationer för framtiden.
Fast vad hjälper det att ge dig goda råd, du gör ju som du vill i alla fall.
I början av april finns mars/uranus, solen, jupiter, månen och merkurius i väduren, så du förstår ju själv att du kommer att vara på topp. Detta år blir ditt bästa på länge. Andra kommer att avundas dig och några kommer givetvis att försöka sätta stopp för dig och peta in käppar i hjulen. Andra, mer osäkra individer kommer att känna sig hotade och försöka hämnas.
Men det är inget att bry sig om, tänk på att folk får vad de ger ut och kan man inte glädjas med andras framgångar så är man en liten människa. Det gäller dig också, för om du får hybris nu och tror att du står över alla andra kommer det en dag när andras hämnd vänds till karmaskuld för dig.
Du har förtjänat allt du får nu så njut, men dela också med dig till andra.
Som om det inte alltid händer saker i mitt liv??
30/12: Sakta men säkert...
Jag undrar vad det är för jävelskap som väntar. Först Bessan och sedan asgarvade vädrets gudar oss öbor rakt upp i fejjset. På julafton. Då bjuder dem på snöoväder a la klass 2-varning. PÅ JULAFTON!!! Allt ska ju göra en starkare, efter detta borde jag ensam kunna förhindra världskrig...
Skilsmässojulen (vi döpte den till det) till trots, var det en fin och lång jul- först hos syrran och därefter på annandagen med hela familjen i Västergården. Bonusen var ju att farfar, fastrar, kusiner och ingift släkt oxå infann sig. Inte för att fira försenad jul, utan för att fira Lovisas födelsedag!!!
Nu är det bara sista storhelgen kvar på detta år.. Jobbar nyårsafton. Håller tummarna för att det trillar in fler pass. Så att jag slipper fundera så jäkla mycket...
Nu är det dax att planera lite inför dagen.
21/12: Hål i mitt hjärta..
Men att sju underbara år med min Bessyfnus skulle vara över på mindre än tre timmar är ofattbart.
Jag befinner mig fortfarande i chock, har inte riktigt vant mig vid att det inte kommer något svansviftande pälsmonster och möter mig i dörren. Inte heller att hon aldrig någonsin kommer att göra det igen.
Vaknar som vanligt på morgonen och pratar med henne. Talar om att det är dags för morgonpromenaden. Sen hinner verkligheten i fatt mig. Knockar mig utan barmhärtighet. Får mig att bryta ihop om och om igen. Planerar därefter dagen efter hennes rastningar. För att återigen inse att jag aldrig mer kommer att gå ut med henne igen, mysa med henne, prata med henne, lyssna på hennes ylande, boka hundvakt när jag jobbar, få fixa med hennes röda julrosett, bråka med henne i duschen, ha henne buffandes i knävecken, se henne exalterad till bristningsgränsen när det vankas tuggben, inte busa, skämma bort eller ligga sked med henne framför TV:n. Aldrig någonsin kommer jag få uppleva det med min finaste igen. Den insikten gör så fruktansvärt jävla ont.
Vad jag kan glädja mig åt är att jag inte för en sekund har agerat utifrån min egen egoism. Att hon förmodligen inte heller har lidit, sitt öde till trots. Att hon dog älskad. Jag vill så gärna tro att hon kände att hon var mitt allt, trots sista blicken hon gav mig. För jag kunde inte säga hejdå där, även om jag anade att det var illa. Hade jag gjort det, hade det ju inneburit att jag hade gett upp hoppet om henne.
Halva jag finns inte längre. Tomheten är förödande. Saknaden gör så sjukt ont. Hon fattas mig och kommer alltid att göra. Hon har lämnat ett stort hål i mitt hjärta och det finns inget som någonsin kommer att kunna fylla ut det igen.
Vila i frid, vackraste...
17/12: En sorgens dag...
If it should be, that I grow frail and weak,
And pain should keep me from my sleep,
Then you must do what must be done
For this, the last battle, can't be won.
You will be sad, I understand.
Don't let your grief then stay your hand,
For this day, more than the rest,
Your love and friendship stand the test.
We've had so many happy years
What is to come can hold no fears.
You'd not want me to suffer, so,
When the time comes, please let me go.
Take me where my needs they'll tend only,
Stay with me to the end,
And hold me firm and speak to me,
Until my eyes no longer see.
I know in time you will see
It is a kindness you do to me
Although my tail its last has waved
From pain and suffering I've been saved.
Don't grieve it should be you,
Who decides this thing to do,
We've been so close, we two, these years
Don't let your heart hold any tears.
Smile - for we walked together,
For a little while."
Det finns inga ord för hur ont det gör utan mitt allt....