Vårkänslor...
Ska strax åka till jobbet, vilket känns motsträvigt... jag vill ju bara vara hemma och greja!
Men jag är lycklig ändå, energin bara flödar, har tagit en lugn barbackaritt, luften ljöd av fågelsång, solen tokstrålar från en klarblå himmel och det är varmt.. Underbart!!
Hoppas att detta ger tillräckligt med ork för att klara veckans fortsatta uppgifter, det får ju vara aldrig bara toppen..
Men just nu tänker jag inte bry mig om det, allt har sin tid!!
"Smat" ska jag visst vara...
Och det var ingen dålig siffra som kom upp i slutresultatet. Men det verkar vara för bra för att vara sant, så jag börjar ana att det snarare är ett "bygg-upp-ditt-självförtroende"-test i bästa sympatianda...
Om det nu vore sådan jävla hjärnkapacitet innanför pannbenet på mig, undrar jag om inte den grå massan har varit på semester de senaste 26 åren...
Dagen har varit uttråkande. Tror jag har genomlidit det långsammaste arbetspass någonsin genom hela min jobbhistorik! Dagjäveln ville aldrig ta slut!
Däremot bara rusade den iväg när jag väl hade kommit upp på hästryggen för att hinna ta en tur innan skymningen började käka upp ljuset i takt med att solen sjönk. Men det blev en bra ritt med markarbete på vår lånade äng. Hann dessutom prata bort en stund med närmsta grannen, som var nyfiken och ville titta på..
Pratade med J.&Y. Fick lite smaskig information som kan vara värd att undersöka.. hehe.
The bitch has arrived- again!!!
Tror att det får räcka för idag, ska hoppa i säng och läsa en stund innan jag somnar!!
Vad skulle jag göra...
Sömnig lördag...
Började återigen dagen med att sova längre än planerat..
Lillasyster K. upplyste mig i väckande ton att det var dags att kliva upp för att transportera oss till ön.
Åhhh! Kändes som en rejäl käftsmäll efter 3 timmars sömn, dessutom andra natten i rad av dåraktigt sena tider.
Jag börjar bli gammal, bara att konstatera! Snart kommer jag att behöva hjälpmedel från kommunen för att kunna förflytta mig obehindrat.. jag vill ha en blå rollator!
Käkade frukost med K & L, och somnade därefter, oklokt nog, i soffan! Jag tror att den, liksom sängen hemma, är preparerade med sömnmedel.. Knoppade som en klubbad säl innan jag ens lagt mig ordentligt tillrätta.
Drog en snabb lov runt hemmet för att packa om och fixa stallet innan jag åkte vidare till jobbet.
Y. ringde och informerade om läget som råder.. jag är tacksam! Känns som hela världen stormar just nu, och jag befinner mig mitt i skiten, men bryr mig inte så hårt.. Varför måla fan på väggen?
Sönderstressad tidsoptimist är lika med jag i ett nötskal ...
Trodde att jag skulle klara mig till jobbet och hem, men icke!! Fick, genom J. insats, en akuttid på verkstaden...
Där var min dag förstörd trodde jag.. Hade ju knappt hunnit gnugga gruset ur ögonen eller driva sömnen ur kroppen. Jag hatar den här sortens chockvaknande!!!
Därefter trillade det på ganska bra, men den där enträgna känslan av panik ville inte riktigt avlägsna sig!
Trots att jag var grymt trött när Y. ringde, blev det en liten pubrunda i Kalmar - Molly´s och O´Leary´s.
Det som hände på sistnämnda stället har jag lovat att censurera, men en ca 2 timmar lång vistelse med endast BEEEEPAD tillvaro utspelades.
Hamnade slutligen hos M. för natten, inte hos syrrorna som planerat..
Vaknade i morse av att något extremt enerverande jävlades med mina hörselceller, snoozade fel (-stängde av misstag av den funktionen) och försov mig nästan en timme..
Tänkte optimistiskt att det går att hinna till jobbet, tanka, hämta hund och släppa ut häst på en dryg timme..
Nej! Det går inte att genomföra när man befinner sig i Kalmar och ska till Byxelkrok, med en massa avbrott på vägen!!! Men eftersom jag har världens absolut snällaste chef, så gjorde det ingenting att jag kom en halvtimme sent!!
Nu ska jag speedmocka stallet, lämna hund hos L. käka middag och gå på bio med A.
Sedan finns en stickprovsrunda och hundpomenad inplanerad, kan bli riktigt lyckat om jag bara orkar hålla ögonen öppna!! Fortsättning följer...
... fick lite smått panik efter att ofrivilligt ha chockat min stackars kropp med en alldeles för kall dusch. Min söta hjältepappa har av misstag- hoppas jag!- lyckats dra ner temperaturen på varmvattenberedaren i sin jakt på elfel för någon vecka sedan. Jo, givetvis har jag duschat sedan dess, men på jobbet, då jag tillbringat det mesta av min tid under den gångna veckan där!!! Insåg omgående att jag inte skulle stå ut med denna behandling, utan åkte resolut hem till pappa för att blöta ner mig ännu en gång!
Som om inte detta tidsschemaspräckande avbrott vore nog, lyckades jag trycka sönder korken på min hårspray.
Skyndade ner till Hemköp för att investera i en ny flaska och upptäcker då att mina plastic cards ligger i tryggt förvar hemma i huset!! Men där vände oturen med besked! För vem stod i kassan om inte mamma, som omgående fick låna ut lite cash till sin förvirrade dotter!
Pratade bort lite tid med A. under den fortsatta färden mot Kalmar, vilket alltid är lika trevligt..
Sen som vanligt, anlände jag vid 20-tiden. Insåg relativt snabbt att vi skulle få slänga i oss A. middag för att hinna till bion i tid.. Att tokäta hennes mat är ett helgerån, därför blev det Let´s dance och skvaller, uppföljt med en visit på Mollys istället. Very nice! Träffade PJ, som jag inte sett på evigheter och där blev vi fast tills det var dags att bege sig hem till A. för att nattpromenixa hennes hundar..
Landade hos en trött lillasyster vid trehugget. Lyckades snacka bort ytterligare en timme innan jag, av ren utmattning, somnade. John Blund var duktigt välkommen!!
Åhh...
....hopplösa, hopplösa jag! Nu har tiden återigen sprungit iväg och landat långt efter midnatt. Har spenderat hela kvällen med att diskutera relationsteorier med min förhoppningsvis nya kollega M.
Gubben sussar gott efter en riktig toppendag där han bjudit på sitt allra bästa humör trots att frun är ute på vift. Lite irriterande dock att höra de lugna, avslappnade andetagen- jag vill ju också kunna sova nu. Allra helst med tanke på att jag måste ta mig upp om ett par timmar för att sköta om kräken där hemma... tung insikt..
Annars har det varit en lugn dag. Pratade med Y. under hunds kvällspromenad.
The Dog har fortfarande inte förstått att hon fattas alla egenskaper en jakthund är berikade med,
och gav sig ut på ännu en "springa-så-fort-jag-kan-efter-den-rörliga-pälstussen"-runda ikväll.Optimistisk som byrackan är, så kommer hon aldrig att förstå att de enda byten hon som lyckas fånga antingen redan är döda eller svårt sargade. Eller nej, endast döda eftersom hon blir rädd om det låter konstigt eller attackerar henne. Och ett skadat djur med dödsångest är ingen vidare "ljuv musik"-upplevelse, inte ens i hennes små luddiga vita.
Dags att knoppa, har tänkt att dra igång ett överraskningsstäd tills frun kommer hem imorgon. Lika bra att passa på när vi är två på plats. Ensam hinner man aldrig en ordentlig genomgång med tanke på alla pryttlar och pinaler som står uppstaplade överallt i detta hus! Måtte jag aldrig bli likadan!!
Frukost med sköna nyheter...
Toktrevligt då vi sällan hinner träffas, mycket uppdatering, skvaller och garv blev det som vanligt..
Springsteen har något att se fram emot på sin Sverigespelning, hehe.
Dagen i övrigt sprang iväg alldeles för snabbt. Satt (som vanligt) klistrad i mobilen.
Fördrev tiden på väg till jobbet med att trakassera syster, det är så trist att köra denna sträcka..
Gick på mitt långpass vid 16 och längtar redan hem!
Pratade med M. för första gången på evigheter, kom i säng på tok för sent tack vare det..
Nu har jag precis avklarat onsdagsmorgonens rutiner, ska krypa ner i sängen en stund till eftersom mannen inte kommer vakna än på många timmar. Därefter blir det lite städ och besök av en ny tjej som eventuellt ska börja jobba här. Hoppas kan man ju alltid i alla fall, det är välbehövligt! Antar att det löser sig på ett eller annat sätt, det är ju inte min huvudvärk, inte mer än att det blir ytterligare extrapass ett tag framöver..
Hoppsan...
För er som orkar- kolla gärna mitt föregående inlägg, bara för att konstatera att jag inte hängt ut någon vid namn. Kolla fortsättningsvis också kommentaren från den inte så högt stående individen med det makalöst osammanhängande, grammatiskt inkorrekta ordsvamlandet. Förstår hon ens själv innebörden av det hon skrivit? Jag antar att det för sådana som henne brukar låta bättre under den ( i detta fall meningslösa) processen från tanke till tal! Tänk om de också hade haft så mycket innanför pannbenet att de låtit det stanna vid tanken...
Faktum är att jag måste besitta en naturlig fallenhet för personbeskrivningar, då denna identifierat sig med vad som står skrivet, utan att jag avslöjat plats, namn eller andra närvarande personer med mer än första initial.
Slutsatsen man kan dra av detta är att: försök aldrig framställa dig som intelligent, avslöjandet om motsatsen skiner igenom förr eller senare. Har man ingen högre IQ framstår man bara som än mer patetisk, vilket nu givetvis har blivit bokstavligt bevisat. Men inget ont som inte har något gott med sig: när idioter som hon försöker leka smarta, framstår sådana som jag som riktiga genier!!
Dessutom har ju denna ickestjärna bekräftat mer än önskvärt mycket av sin narcissistiska läggning och totala avsaknad av verklighetsuppfattning. Fantastiskt...
Dagen har varit perfekt!! Det har ju bjudits på gratis underhållning, så vad mer kan man önska??
Har hunnit en hel del, plågat mig igenom en barbackaritt med mycket lösgörande arbete i trav.. jag lär inte ta mig ur sängen imorgon!! Men det är det värt. Kombinerade min inköpstripp med en liten walk i sällskap med A.
Tvättat, grejat på gården med nödvändigt iordningplockande..
Som vanligt har jag också tillbringat mycket tid i telefonen..
Nu ska jag bara dra en runda med snabeldraken, ta en nattpromenad med Bus och därefter somna gott...
kan man göra något annat efter en dag som denna?
Besserwisserf****r och trevliga själar...
Ska försöka sammanfatta lördagen lite kort...
Jobbade fram till 16, hände väl inte så mycket mer än att min brukare fick ett blodsockerfall, och var nära att tuppa av. Fick bekräftat att mina kunskaper sitter som fastnaglade, och efter ett tag piggnade mannen till igen..
Begav mig hemåt, drabbades under vägen av ett dumt infall- varför inte gå ut?
Stressmockade, slängde mig i badet och ankom till förfesten vid halvniotiden- tidsplanen gick i stöpet när H&E dök upp på skärmen- jävla msn, jävla obefintliga självdisciplin!!!
Lyckliga jag att min bäste vän B var där, annars hade nog det tredje världskriget brutit ut! Det finns nämligen en sak jag föraktar- inkompetenta människor, men jag kan stå ut med det, de har förhoppningsvis inte valt att födas sådana.
Vad jag däremot inte klarar av är dumdryga, intellektuellt handikappade -utan någon som helst insikt i sin psykiska störning, självupptagna, elaka, nonchalanta, respektlösa, besserwisserfittor. Fullproppade med kassa skämt, noll empatiförmåga, egoism, spydiga kommentarer och ett totalt värdelöst och idiotiskt resonerande. Allt detta i en och samma nyktra förpackning ( och då snackar vi allt annat än lyxförpackning). Multiplicera nu detta med 100- så vips! Där har vi kontentan av vad alkohol kan tillföra ett redan avskytt, sönderpundat kleptomanavskräde.
Att kalla detta helvete amöba vore en smickrande komplimang.
Behöver jag ens nämna att min adrenalinnivå var chockartat hög i dennas närvaro, men jag höll tillbaka- allt för J´s skull givetvis.. But actually, I just wanted to bite her head off and rip her fuckin´ throat out...
Som tur var fanns det också mycket trevliga själar på festen, men om man så plockat ner månen åt mig hade det inte lyckats uppväga denna horribla uppenbarelse..
Åkte vidare in till Kalmar- vilket misstag! Träffade grabbarna ( positivt givetvis), lyssnade på förfärliga idolwannabe´s i karaokeversion, och hamnade som förstabänksåskådare när en skallig man fick en flaska i huvudet av en mindre skallig man, med lite sydländska drag.. Jag drar inga förhastade slutsatser, men det var ett rent blatte vs. nazi-drama som det bjöds på.. tyvärr finner jag ingen estetisk skönhet i den här sortens konst!
Efter att ha tröttnat på alla fulla och dräggiga individer hittade jag P. någonstans i vimlet- inte så full, go´och glad som alltid! Dragningen till Black Jack-bordet infann sig och gav utdelning med 400%.. sug på den du, A!
Fiskade upp en dyngpackad B. och en resonlig J. för att ta oss tillbaka till ön.
Glömde nästan att plocka upp syster K. i Borgholm- det hade inneburit att vi inte hade kunnat käka tacos vid halvfyra på morgonen, men som sagt bara nästan.
Upptäckte på väg hem att M. hade ringt, plingade givetvis tillbaka och fick mig en trevlig pratstund innan det var dags att krypa ner i sängen.
För att undvika att låta alltför pessimistisk så måste jag säga att snittet på denna dag ändå hamnade över förväntan.. men jag fick analysera händelserna en stund innan jag lyckades fatta det avgörande beslutet!
Söndagen har gått åt till med upprepade försök tvinga mig ur sängen, fixa stallet, tvätta, prata i telefon och renskriva papper åt B.
Skulle egentligen sovit på jobbet, men fick åka hem istället... nice!
Så mitt trädgårdsstädarprojekt får vackert vänta tills imorgon.
Nu ska jag värma min Keddy,kalla in Bessy, dricka thé och slökolla på TV en stund
innan jag kryper ner med mr K, mellan lakanen..
Jobbarhelg och trädgårdsstäd..
Har hunnit stapla färdigt höet jag var och hämtade igår, lämnat tillbaka pappas bil och hämtat min egen igen.
Trött - igen, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta hamsterhjul, men lite solsken hade suttit fint för energin!
Har tänkt att jag bara ska vara hemma mellan arbetspassen för att städa lite på tomten. Får väl se om jag kommer så långt och inte blir fast i min för tillfället absolut bästa vän - sängen!
Försöker ialla fall att tänka positivt, trots att det ibland känns helt meningslöst..
Nu är det hög tid att ta tag i disken, packa, plocka in Jorrit och ge sig av norr ut på ön.
Elfelsjakt och kroppkakor..
sov, sov och sov..( feber) sedan så, ja, tro det eller ej- jag sov lite till..
Hälsade på kusin B. på jobbet med temlor, passade samtidigt på att tvätta den lilla gröna vilket var mer än välbehövligt - för länge sen. Kom hem framåt kvällningen, fixade stallet och fastnade sedan framför mina crimeserier hela kvällen. Tog ett nattbad, fick översvämning i badrummet när vattnet skulle ut - great! När jag lagom börjat bli trött och jag är på väg att krypa ner i sängen, då går strömmen.
Lyckas med konstverket att missbedöma avståndet i vardagsrummet och går rakt in i köksskåpen, håller ganska bra fart eftersom jag är helt övertygad om att jag vet vad jag pysslar med.. men så var uppenbarligen inte fallet!! Kände mig lagom mörbultad efter krocken med hund kvällen dessförinnan, som resulterade i fläskläpp med klädsamt blåmärke, och så detta då, men nu vet jag att jag fortfarande är vid liv - om jag nu någonsin har tvivlat på den saken..
Torsdagen har förflutit på följande vis:
jobbade på förmiddagen. Blev såå sugen på kroppkakor vid ett tittin-besök hos en av tanterna... och man kan inte äta kroppisar själv, så det blev att bjuda familjen. Hade ett långt och lite lagom plågsamt samtal med K. angående min livssituation. Kändes konstigt men ok. Hämtade hö på eftermiddagen, och upptäckte att den förbannade strömmen gått igen.. När man är så nere i botten krävs det inte mycket mer för att nonchalera förnedringen, svälja stoltheten och ringa pappa och nästan, men bara nästan, gråta. Snäll som han är kom han givetvis och hjälpte mig. Och det måste jag erkänna; i många år var pappa "bara" bonde, men han kan ju det mesta har det visat sig! Han är min idol- på delad förstaplats med farfar!
Eftersom han kom ganka sent, var jag tvungen att göra iordning stallet innan han anlände.. med en ljuslykta som enda belysning. Hade lätt platsat hos amishfolket. Men skam den som ger sig, jag hade ialla fall fixat stallet och kunde hänge mig helhjärtat åt att assistera pappa.. Något fel är det fortfarande, men jag slipper åtminstone fumla runt i mörker på toaletten inatt. Kusins pojkvän- elektrikern M. ska ta en kik i morgon också. En sak är definitivt säker- jag ska fundera ordentligt både en, två och femtioåtta gånger innan jag bosätter mig i hus igen..
Dags att knoppa, har lite att greja med imorgon igen..
And all I need is me...
Jävlars vilken bra dag detta har varit! Har precis lämnat J. efter en toppendag med promenad/ridtur -J. och rymmarhunden gick, medans jag satt uppflugen på hästryggen, xxx antal cm över markytan. Fastnade i soffan över många koppar thé och en lång nostalgitripp i gamla ex, kk´s och fyllor väl blandat med diskussioner angående religon,droger, invandrarpolitik och 2:a världskriget. Käkade middag och fortsatte därefter med ännu flera anekdoter från svunna tider och ytterligare mängder med thé.
Tänker inte avsluta denna perfekta dag med att älta, beklaga mig eller vältra mig i självterapeutiska analyser.
Jag vill bara vara nöjd med att inte ha gjort något ansträngande på hela dagen!
Har dessutom lyckats AVBÖJA HELA TRE ARBETSPASS- ja, jag lyssnar faktiskt till min kropps prestandanivå för tillfället!! ( får väl känna mig stolt, trots att det tog emot rejält.)
Så nu ska jag glida ner i ett varmt ,avslappnade bad, därefter krypa i säng och förhoppningsvis landa mjukt i de snälla drömmarnas land inatt!!
And we´re all so strong when nothing´s wrong and
the world is at our feet,
but how small we are when our love is far away and
all I need is me..
Nattliga tankegångar...
Jag har alltid haft svårt att tro innan jag befinner mig mitt i den slutliga lösningens verklighet. Min livlina i detta kaos är att allt löser sig med boende, därefter kan jag försiktigt börja kippa efter andan igen.
En annan ångestladdad uppgift är min eftersläpande utbildning, egentligen är det inte mycket kvar, det gäller bara att hitta någon gömd energireserv och slutföra det.
Den största och svåraste biten är min sargade självkänsla, min oförmåga att acceptera nederlag där endast jag är den bristande länken. Min negativa inställning till min egna prestationsförmåga är i mångas tycke för kritisk, men detta har varit mitt levnadssätt under så många år, en flykt från att kännas vid allt som varit emotionellt plågsamt och det som skulle kunna vara det.
Mina murar har varit skyhöga, och minsta spricka i dem har inneburit risk för en totaltkapitulation.
Att gömma sig har varit det absolut enklaste (men också det ensammaste) sättet att fly undan allt som skulle kunna visa sig bli jobbigt.
Mycket av orsaken till mitt behov av oberoende är förankrat i denna försvarsmekanism.
Men också det har blivit en överhängande fråga av yttersta vikt- vill jag verkligen leva mitt liv så här?
Är jag en äkta ensamvarg eller är det bara ett bekvämt sätt att undvika en nödvändig bearbetning av extensiella och emotionella frågeställningar?
Har under den gångna veckan varit mer nedsatt ur alla perspektiv än jag varit sedan jag gick på gymnasiet. Detta är nog så oroande, men jag tror jag hinner plocka ihop mig innan det är på samma nivå som då. Den tiden var kontentan av allt som legat undantryckt sedan evigheter tillbaka.
Men allt har sin tid, jag har slutat förneka problemen inför mig själv, tillåter mig att känna efter, trots att det ofta är oerhört smärtsamt emellanåt.
Jag försöker analysera och bearbeta, hitta lösningar som fungerar enligt den konsekvensteori jag jämför möjligheterna genom. Visst finns tillfällen då det inte alls har fungerat såsom jag önskat, men jag har gjort vad jag kunnat trots att valet inneburit en mindre lyckad utgång. Oftast har jag tillgodoräknat mig detta som en erfarenhet och inte ett misstag. Jag har åtminstone inte bara lagt mig ner utan att ha kämpat för en förbättring.
Denna insikt kan vara stärkande, jag vet att jag kan, bara jag får göra på mitt eget sätt. Nackdelen är att det nästan alltid leder till att jag blir ännu mer oåtkomlig. Min mur växer, breddas ytterligare. Jag gör mig svårare att komma nära, släpper inte in någon utan att tillit har planterats, övervakats och bedömts innan förtroenden har utbytts.
Jag har, fram till nu, ovilligt beskrivit mina påfrestande känslomässiga upplevelser för någon. Jag har berättat om mitt liv sakligt, utan inlevelse. Mycket är säkert på grund av att jag inte minns så mycket innan tonårstiden.
Små fragment är det enda som finns tillgängligt. Men också för att varje blottande av ömtåliga känslor innebär risker som kan komma att bli förödande.
Mina mål för den närmsta framtiden är uppsatta, nu ska de bara uppnås! Men som det sagts; ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid att genomföra... Tålamod!
Onda cirklar...
Jag är återigen sjuk, vilket i och för sig inte så konstigt med tanke på att jag inte har låtit min förkylning läka ut, och dessutom vistats bland dem som är minst lika förkylda som jag hela helgen.
Söndagen gick åt till jobb. Skulle ha hämtat Bus, men istället blev det fika med S. Bessan fick stanna kvar, eftersom jag skulle jobbat idag. Väl hemma kom lillebror K. med flickvän M. och deras bebis Bo. Detta lilla underverk är världens sötaste iller. Det var omedelbar kärlek från min sida!
Glidarpass i Arbelunda stod sedan på schemat. Som vanligt var det lugnt. Hann med att kika förbi familjen en snabbis innan jag började. Vaknade med frossa och feber vid 4 imorse.
Åkte hem tidigt, släppte ut Jorrit, sjukade mig och somnade därefter om. Ringde mitt andra jobb när jag vaknade och diskuterade läget.Somnade ännu en gång om igen, kom till liv igen runt 20. Sammantaget har jag alltså tillbringat mer än 17 av 22 timmar i sovande tillstånd. Känns inte riktigt normalt!
Min snälla chef tycker att jag ska sjukskriva mig, för att vila ut ordentligt.
Tanken är god, men situationen är som följer;
för att bli frisk och komma ur mitt nedsatta psykiska tillstånd behöver jag vara ledig,men jag har inte råd att vara sjukskriven, på grund av att det ekonomiska läget redan är kritiskt.
Jag måste få utföra mina arbetsuppgifter efter bästa förmåga, men min energidepå är totalt uttömd, jag har inga krafter kvar. Emotionellt sett måste jag få vara nöjd med mina insatser, känna uppskattning.. Min största fiende inom detta område är jag själv, finns ingen som kritiserar mig så hårt som jag.
Kontentan på detta ekorrhjul blir alltså bara en förödande personlig katastrof.
Jag vet vad jag måste göra, men det stjäl också tid och energi, samtidiigt som jag utsätter mig för en enorm känslomässig påfrestning. Det är bara att hoppas på att det blir bättre när jag flyttat, trots att det är den största anledningen till varför jag mår som jag gör just nu..
Utöver detta jävla tankemonster som äter upp mig inifrån, måste jag dessutom hitta motivation och ork till att slutföra min utbildning som pågått i snigelfart under flera år.. När den är klar ska jag unna mig en totalt hjärnutblåsande superfylla(helst på annan ort där jag kan vara anonym till 100%) och ladda om batterierna inför kommande sommar!
Snabbisar och str..
Segt var det att ta sig upp imorse, fick med våld tvinga mig själv ur sängen. Efter en snabb, högljudd monolog insåg jag att jag dessutom var sen, då jag snoozat mobilen ett antal gånger i sömnen.. puh!
Nu ska jag lägga i extraväxeln, speedmocka stallet, lämna hund, svänga förbi Alex för att därefter köra fort mellan fartkamerorna in till Kalmar där det vankas 25-årskalas.. Längtar redan hem till min säng, visst det är kul med party, men om man kunde ge fan i att jobba morgon dagen efter, hade jag inte behövt åka hem i hyfsad tid inatt!
Så, dags att leverera dagens inlägg och höja tempot igen!!! (Dör jag ung, så blir jag ju i alla fall inget rynkigt lik!!)
Kan ju utan att varken ljuga eller överdriva bara konstatera att stressen under dagens första del inte hade en chans i världen att konkurrera mot det tempo som krävdes under eftermiddagen. Skulle bara vila en liten stund efter att jag avslutat mina uppgifter i stallet, detta slutade med ett totaldäckat tillstånd i ca två timmar. Jag hade som tur var, förutseende som jag ibland kan vara, satt larmet på mobilen utifall att jag skulle råka somna. Men vad gör det för nytta när jag är mer svårväckt än en sovande fyllecellsgäst? Lyckades med bedriften att i 1 h och 50 min snooza den fruktansvärt enerverande larmsignalen, medans jag själv befann mig i drömmarnas land. Allt annat än bra gjort! Det var bara att kicka igång motorn och trycka plattan i mattan för att över
huvudtaget ha en chans att komma i någorlunda rätt tid till festen.. Efter att ha dumpat Bessy hos M&S och fixat A. signering av födelsedagskortet, fick den lilla gröna jobba hårt in till Kalmar. Bästa liknelsen är nog att det såg ut som om jag stulit både bil, bensin och körkort.
Ett supernice kalas egentligen, men efter en vecka i motvind kunde jag inte riktigt avnjuta tillställningen på ett önskvärt sätt. För mycket i huvudet, en icke utläkt förkylning och alldeles för lite sömn trots eftermiddagens stulna timmar satte stopp för en fulländad kväll. Hann dock med ett par intressanta samtal med J & B.
Gav upp vid tolvtiden då jag insåg att jag bara ville hem till sängen..
Och så sitter jag här nu, och kan inte sova, fast det är det enda jag vill. Men jag har ju ingen annan att skylla på än mig själv! Suck..
Måste försöka ialla fall, det är inte lång tid kvar innan det är dags att möta en ny dag igen!
Sömnlös stormnatt...
Har genomlidit ännu en nästintill sömnlös natt i rastlöshetens tecken. Jag är helt ur balans, skulle behövt en lång, terapeutisk nattpromenad. Men det kändes inte som om det var värt att ge sig ut på någon sådan strapats med tanke på att det blåste stormvindar och ösregnade.
Gårdagen har, som alla andra dagar, bara försvunnit. Fick sluta tidigare på det ordinarie jobbet, mellanlandade hemma för att njuta av en ridtur i solskenet. Njutningen kan ju definitivt diskuteras när hela hästen är spänd som en fjäder, tack vare blåsten. Men det höll det dåliga samvetet i schack, har faktiskt varit flitig denna vecka och lyckats hinna med hela 3 turer, och den är inte över än.. Efter att ha mockat och lunchfodrat färdigt, var det dags att bege sig till Borgholm för att hinna lämna Bessy hos nytillskottet i hundvaktsklanen- J. (vilken pärla!!)..
Sedan var det bara att åka vidare till dagens andra arbetspass. Kvällen förflöt otroligt snabbt och smidigt..
Hämtade hund och drack ett par koppar thé med J&Y, innan jag åkte hem för att sova- trodde jag, ja!
Nu ska jag återigen strax slänga mig iväg för att jobba lite igen..
Självläkningsprocessen är igång..
Har väl i stort sett grinat mig igenom hela natten. Separationsångesten, från detta lilla paradis, är grymt stor- redan! Men det finns en mening med allt som sker, det är bara så svårt att se den just nu.
Borde egentligen ta det lugnt, obalanserad som jag är, men hinner inte. Och vad tränger bättre undan en dålig hälsostatus än en uppsjö av arbete? Jag hinner ju inte försjunka i deprissionernas träsk åtminstone.
Tycker inte alls om mig själv för tillfället, men jag hittar tillbaka så småningom. Det är inte första, antagligen inte heller sista, gången jag misshandlar mig själv emotionellt, och var gång blir jag lite tåligare, starkare.
Har massor av göromål innan det är dags för nästa jobbpass, så det är bara att ta tag i sitt liv, sluta lipa och sätta igång. För vem ska annars göra det?
Ridterapi och problemborttagning..
Tillägg till föregående inlägg:
Det går undan när jag bestämt mig för något!! Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara.
Har sen senaste inlägget hunnit säga upp hyreskontraktet, gråta lite, rida och gråta lite till!
Så här mycket har jag inte lipat sammanlagt under de senaste 10 åren. Tur att min hyresvärd C. är så förstående som hon är.. tack!!
Nu känns det som om jag kan andas lite lättare igen, trots skamkänslorna.
Nu ska jag försöka ta mig samman och åka till jobbet!
Att man kan känna sådan lättnad, bara för att man vågar erkänna sina nederlag och oförmåga!
Ångest..
Har redan graderat mig för framtiden och förhoppningsvis flyttar jag och hund tillbaka till Borgholm efter sommaren igen. Det är pinsamt att säga, men min ekonomi har aldrig varit sämre, och inte på grund av att jag slösar, nej snarare går vart enda öre åt till att få de mest preliminära omkostnaderna ur världen varje månad.
Jag älskar att bo här, i ensamheten och lugnet på landet. Där jag får råda över mig själv, och bara njuta av djurens sällskap.
Men vilken behållning har jag av detta, om priset är att ta död på sig själv under tiden?
Hade planerat att jobba galet mycket under kommande sommar, men inser krasst att det inte kommer att vara genomförbart om jag måste fortsätta i samma tempo som jag rusar fram i..
Måste för en gång skull lyssna på kroppens signaler och tagga ner... den här gången finns det inga dörrar i utbrändhetens vägg att slinka igenom - den här gången kommer det att resultera i en total craschlandning...
Förlorad ärtsoppa och aggressivitet...
Detta resulterar oftast i ett raseriutbrott där jag utför det jag ska och därefter blir ännu sämre.
Sjukanmälde mig från personalmötet idag och gick därmed miste om B. hemgjorda ärtsoppa.. jag som älskar hennes mat!! Men eftersom ingen annan tycker synd om mig så får jag väl göra det själv!
Vet inte hur jag ska få ihop detta inlägg utan att låta alltför bitter..
Tillbringade min tid i sängen tills mitt väntade utbrott av aggressiv art infann sig. Bestämde mig resolut för att det fick vara nog med självömkandet och tog mig ut till Jorrit. Tänkte att om jag nonchalerade febern och förkylningen tillräckligt länge, kanske de skulle släppa greppet om mig och ge upp.. men icke!! Sprinklersystemet fungerar alldeles utmärkt, är numera katastrofalt röd om snoken då den är helt söndersnuten. Smärta!!
Och eftersom minsta ansträngning framkallade djupgående hostattacker, höll jag till på köpet på att skrämma livet ur min ljudkänsliga springare. Kombinationen var förödande, och den stilla ritten blev lika påfrestande som rodeo.
Beslöt mig för lite markarbete på ängen vi fått låna av "grannarna", tyvärr visade det sig vara alldeles för blött med påföljd att arbetet blev för tungt och marken förstörs. Men man får vara glad för det lilla, hann väl rida i en halvtimme åtminstone. När stallet var mockat, kom jag på den brilljanta idéen att städa upp högarna efter Jorrits favoritsysselsättning på väg till hagen varje morgon. Han "tjuvar" hö ur kassen jag använder för att inte spilla en massa på gården, kontentan av detta blir att han fullkomligt strör det runt omkring sig, mycket nöjd och belåten med sig själv, som det ser ut!
Fick ordning på resterande delen av Bessy, dock inte utan högljudda protester. Men nu glider hon runt och ser väldigt nöjd och högfärdig ut.
Har dessutom, som vanligt, spenderat en hel del tid i telefonen. Mycket att styra och ställa med när man ska bort-någon ska ta hand om mina åtaganden ochh ansvarsområden,bara för att jag ska kunna dricka alkohol och sova över i småsystrarnas lägenhet. Känns inte alls bra!! Innan var det bara Bessy som skulle inhysas någonstans och det var bra mycket lättare! Kan ju knappast lasta in övriga djur i min lilla Peugout och köra hem dem till pappa, även om det vore en alldeles ypperlig lösning på mina problem!! Men, men det får lösa sig på ett eller annat sätt. Och det hade inte varit hälften så komplicerat om jag hade avstått från mitt extrapass med början 7.30 på söndag morgon. Inget smart drag av mig!
Snart dags för sängen och ännu en bok om Odd Thomas av Dean Koontz. Har lovat att skjutsa lillasyster L. till sjukhuset imorgon bitti. Sen blir det frukost hos extrafamiljen J-W. Tänkte också försöka mig på det ytterst tålamodsprövande konststycket att hitta något till
lördagens fest.
