Självläkningsprocessen är igång..
Har väl i stort sett grinat mig igenom hela natten. Separationsångesten, från detta lilla paradis, är grymt stor- redan! Men det finns en mening med allt som sker, det är bara så svårt att se den just nu.
Borde egentligen ta det lugnt, obalanserad som jag är, men hinner inte. Och vad tränger bättre undan en dålig hälsostatus än en uppsjö av arbete? Jag hinner ju inte försjunka i deprissionernas träsk åtminstone.
Tycker inte alls om mig själv för tillfället, men jag hittar tillbaka så småningom. Det är inte första, antagligen inte heller sista, gången jag misshandlar mig själv emotionellt, och var gång blir jag lite tåligare, starkare.
Har massor av göromål innan det är dags för nästa jobbpass, så det är bara att ta tag i sitt liv, sluta lipa och sätta igång. För vem ska annars göra det?
Ridterapi och problemborttagning..
Tillägg till föregående inlägg:
Det går undan när jag bestämt mig för något!! Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara.
Har sen senaste inlägget hunnit säga upp hyreskontraktet, gråta lite, rida och gråta lite till!
Så här mycket har jag inte lipat sammanlagt under de senaste 10 åren. Tur att min hyresvärd C. är så förstående som hon är.. tack!!
Nu känns det som om jag kan andas lite lättare igen, trots skamkänslorna.
Nu ska jag försöka ta mig samman och åka till jobbet!
Att man kan känna sådan lättnad, bara för att man vågar erkänna sina nederlag och oförmåga!
Ångest..
Har redan graderat mig för framtiden och förhoppningsvis flyttar jag och hund tillbaka till Borgholm efter sommaren igen. Det är pinsamt att säga, men min ekonomi har aldrig varit sämre, och inte på grund av att jag slösar, nej snarare går vart enda öre åt till att få de mest preliminära omkostnaderna ur världen varje månad.
Jag älskar att bo här, i ensamheten och lugnet på landet. Där jag får råda över mig själv, och bara njuta av djurens sällskap.
Men vilken behållning har jag av detta, om priset är att ta död på sig själv under tiden?
Hade planerat att jobba galet mycket under kommande sommar, men inser krasst att det inte kommer att vara genomförbart om jag måste fortsätta i samma tempo som jag rusar fram i..
Måste för en gång skull lyssna på kroppens signaler och tagga ner... den här gången finns det inga dörrar i utbrändhetens vägg att slinka igenom - den här gången kommer det att resultera i en total craschlandning...
Förlorad ärtsoppa och aggressivitet...
Detta resulterar oftast i ett raseriutbrott där jag utför det jag ska och därefter blir ännu sämre.
Sjukanmälde mig från personalmötet idag och gick därmed miste om B. hemgjorda ärtsoppa.. jag som älskar hennes mat!! Men eftersom ingen annan tycker synd om mig så får jag väl göra det själv!
Vet inte hur jag ska få ihop detta inlägg utan att låta alltför bitter..
Tillbringade min tid i sängen tills mitt väntade utbrott av aggressiv art infann sig. Bestämde mig resolut för att det fick vara nog med självömkandet och tog mig ut till Jorrit. Tänkte att om jag nonchalerade febern och förkylningen tillräckligt länge, kanske de skulle släppa greppet om mig och ge upp.. men icke!! Sprinklersystemet fungerar alldeles utmärkt, är numera katastrofalt röd om snoken då den är helt söndersnuten. Smärta!!
Och eftersom minsta ansträngning framkallade djupgående hostattacker, höll jag till på köpet på att skrämma livet ur min ljudkänsliga springare. Kombinationen var förödande, och den stilla ritten blev lika påfrestande som rodeo.
Beslöt mig för lite markarbete på ängen vi fått låna av "grannarna", tyvärr visade det sig vara alldeles för blött med påföljd att arbetet blev för tungt och marken förstörs. Men man får vara glad för det lilla, hann väl rida i en halvtimme åtminstone. När stallet var mockat, kom jag på den brilljanta idéen att städa upp högarna efter Jorrits favoritsysselsättning på väg till hagen varje morgon. Han "tjuvar" hö ur kassen jag använder för att inte spilla en massa på gården, kontentan av detta blir att han fullkomligt strör det runt omkring sig, mycket nöjd och belåten med sig själv, som det ser ut!
Fick ordning på resterande delen av Bessy, dock inte utan högljudda protester. Men nu glider hon runt och ser väldigt nöjd och högfärdig ut.
Har dessutom, som vanligt, spenderat en hel del tid i telefonen. Mycket att styra och ställa med när man ska bort-någon ska ta hand om mina åtaganden ochh ansvarsområden,bara för att jag ska kunna dricka alkohol och sova över i småsystrarnas lägenhet. Känns inte alls bra!! Innan var det bara Bessy som skulle inhysas någonstans och det var bra mycket lättare! Kan ju knappast lasta in övriga djur i min lilla Peugout och köra hem dem till pappa, även om det vore en alldeles ypperlig lösning på mina problem!! Men, men det får lösa sig på ett eller annat sätt. Och det hade inte varit hälften så komplicerat om jag hade avstått från mitt extrapass med början 7.30 på söndag morgon. Inget smart drag av mig!
Snart dags för sängen och ännu en bok om Odd Thomas av Dean Koontz. Har lovat att skjutsa lillasyster L. till sjukhuset imorgon bitti. Sen blir det frukost hos extrafamiljen J-W. Tänkte också försöka mig på det ytterst tålamodsprövande konststycket att hitta något till
lördagens fest.
Tillfällig sinnesförvirring och månskenspromenad..
Jag är sjuk och självömkande.. värre än vilken karl som helst! Det är ytterst få gånger jag verkligen önskar att jag hade någon som kunde koka thé, rasta hunden och puffa kuddar åt mig- bara få bli omhändertagen och bortskämd!!
Men jag har inte det, så jag har inget val och får därför fixa allt själv.. Men å andra sidan har jag ju mer än svårt att ta emot hjälp när den erbjuds. God kvinna reder sig själv. Tvingade mig upp på hästryggen, för en tur i maklig lunk eftersom vädret har varit helt underbart idag. Stallet fick vänta tills jag samlat ihop nya krafter, men det kan jag leva med. Trodde att febern stigit under ridturen, det lugna tempot till trots, men i själva verket var jag nästan nere i normal temperatur igen!
När jag kom in ringde A. och anmälde sin ankomst.. En snabb dusch och lite iordningplockande senare var hon här, redo att skämma bort mig. Hon lagade varma mackor med svampstuvning- lycka! Vem behöver pojkvän med sådana vänner? Har tagit tillbaka varenda tänkt tanke om en tillfällig man i mitt ömkliga tillstånd. Skyller mitt oförstånd på tillfällig sinnesförvirring och feberyra!
När A. åkt, var meningen att jag bara skulle vila en kort stund och sedan ta tag i stallbiten. Verkligheten blev istället att jag vaknade strax innan åtta, hade då varit helt i drömmarnas land i hela 4,5 timme. Vaknade inte ens av alarmet på mobilen utan hade bara stängt av det!
Har befunnit mig i ett rastlöst tillstånd resterande del av kvällen/natten.. Har varit ute på en lång månskenspromenad med Bessy. Plågat henne med borstar och kammar- den stackarn är så känslig. Trots att jag bara lyckades få borsta ena sidan och en del av kragen, ser det ut som om jag ryckt av henne hela pälsen. Efter två timmar, sittandes på golvet, sa min rygg ifrån- så det blir att fortsätta plågandet av byrackan imorgon igen..
Nu är klockan strax tre, och äntligen börjar tröttheten infinna sig igen. Bäst att ta tillfället i akt, innan jag kommer i in andra andningen och är tvungen att tillbringa ännu mer ofrivillig tid i vaket tillstånd!
Amatörpsykologi och strömavbrott..
Fick alldeles för lite sömn under den gångna natten, mest för att jag inte kunde slita mig från datorn( har blivit en trevlig ovana) ochså kom jag i säng alldeles på tok för sent. När jag till slut somnat, ringer telefonen- det var bara att träda in i rollen som amatörpsykolog trots att klockan redan hunnit bli tre! ( Dygnet-runt-jour...)
Frågan var om jag överhuvudtaget lyckades leverera något relevant i sammanhanget, med en hjärna som precis mosat in sig i REMsömn och totalt oförberedd på att konsultera livets jävelskaper. Hur som helst lugnade sig personen i fråga, så helt uppåt väggarna kan det inte ha varit! Alltid lika trevligt att kunna stå till tjänst. Den negativa aspekten är att när sådant här inträffar ( det är varken första eller sista gången) sätter det igång så fruktansvärt många tankekedjor och rubbar min emotionella balans. Förvisso har jag utvecklats radikalt efter många år av självterapi, men det är mycket kvar att bearbeta innan jag kan känna mig hel igen. Om jag någonsin kommer dit vill säga!
Det var riktigt tungt att ta sig upp efter att bara ha sovit ca fyra timmar för att ta hand om morgonens bestyr och därefter bege sig till jobbet. Efter frukosten vid 8, var det bara att försöka vara så ambitiös som möjligt, allt för att inte däcka på stående fot. Så medans mannen jag arbetar för sov, hann jag bära in ved,tvätta, stryka, diska, städa golven,rengöra hans hjälpmedel- detta utöver sysslorna runt omkring honom.
När jag sedan kom hem stod tomten så gott som under vatten, häststackarn var dyngsur och strömmen hade gått.
Det var bara till att börja genomföra ett felsök, mocka stallet och ta in kraken, vilket han inte verkade alltför olycklig över.
Nu har jag kvällsfodrat alla mina skyddslingar, proppat Caddyn full och har för avsikt att sluta dagen med att krypa ner i sängen och läsa så många rader jag orkar innan jag somnar!
(Hoppas hårt och tillber mina ovänner vädergudarna, att vara barmhärtiga och låta det vara åtminstone ok väder för en ridtur mellan arbetspassen imorgon.. snälla?)
Me,Myself and I...
Efter moget övervägande och en kännbart plågsam inre dialog beslutatde jag mig för att bara vara ledig(!) hela denna fredag. Och hur spenderar man då denna dag i frihet på bästa sätt? Jo, man plockar in hästen från hagen, tar sig extra mycket tid till att rykta, putsa och mysa innan man sitter upp för en underbar ridtur- i storm!
Jag har haft mina misstankar, angående relationen mig och vädergudarna emellan, men nu är det bekräftat.
De hatar mig- inte ogillar, inte avskyr - DE HATAR MIG!!!
Lite blåst har aldrig hindrat mig innan intalade jag mig morskt, men när det blåser rakt in i näsan och man drabbas av omedelbar andnöd, så kan jag ju försöka vara kaxig. Sanningen är att jag fick, lite simpelt, kapitulera utan att ha kunnat uppbringa något större motstånd..
När jag lite trumpen sedan skulle ta tag i resterande räkningar från natten, insåg jag att det kommit in lite oväntade pengar. Sådana överraskningar är både trevliga och mer än välkomna!! Humöret tog genast vändning till det positivare slaget.. Eftersom jag bestämt mig för att bara ha en skämma-bort-mig-själv-dag, så är tanken att jag ska frossa i Brad Pitt-filmer, äta saker som är lika goda som onyttiga och inte inte flytta mig från soffan innan det är tid för min nattliga date med John Blund.. Men dessförinnan ska jag glida ner i badet ( det som jag behövde redan igår), peala min kropp, lägga ansiktsmask och hårinpackning. Ja, bara njuta.. Jag är värd det!!
Så med andra ord har jag faktiskt inte tid att sitta här längre!! Ciao.
Fullt ös- nästan medvetslös...
Har dock hunnit med ALLT idag; de vanliga sysslorna hemma, bilbyte hos pappa, schemaöverlämning, frukost hos dagens Bessyvakt- Ylva&Uffe, nedmontering av Black Jackbord i Vetlanda och Nässjö, där vi också lyckades klämma in ett kurstillfälle. Därefter tillbaka till Vetlanda för en sen middag, hemfärd till Kalmar, urlastning av borden i lagerlokalen. Efter att ha hämtat Bessy var det definitivt hög tid att återvända till ön.
Och trots att min trötthet får ögonen att gå i kors så måste jag givetvis skriva ner några rader här- annars finns det risk för att min alzheimerhjärna har glömt dagens göromål tills imorgon!
Hann även med ett smärre neurotiskt sammanbrott under resans gång. Fick ett svårtolkat sms som satte igång hela försvarsmekanismen under den tidsrymd som krävdes från ögats registrering till hjärnans tolkning. Viktiga meddelande via mobilen borde förbjudas då all männsklig interaktion genom kroppsspråk, tonfall och ögonkontakt osv, går förlorad. Det mest fascinerande är att jag på mindre än 5 minuter hade lyckats konstruera en plan om hur jag skulle agera ifall mina farhågor besannades. I slutänden, om jag nu förstod det rätt, visade det sig att jag misstolkat det hela, och nästan framkallat en panikattack- helt i onödan.
Det är inte konstigt att folk blir ovänner när de försöker kommunicera på detta sätt...
Ska strax krypa ner i sängen ocjh insupa lite litterär stimulans, Odd Thomas bara eskalerar i spänningsgrad!!
Men innan dess ska jag fixa en kopp thé för att sedan ta itu med mina förbaskade räkningar, så de blir betalda tid...
Somnar jag inte ovaggad i samma ögonblick jag släckt lampan efter denna dag, bör jag redan imorgon söka professionell hjälp för insomni!!
Nostalgi och sadism..
Nåväl, för övrigt har dagen fördrivits med att hämta en mängd cyklar inne i Kalmar. Givetvis har pappas "lastbil" ingen stereo, så efter att ha sjungit en stund, protesterade Bessy högljutt. Och hon har min fulla sympati då stämbanden är lite whiskeyhesa av den rådande förkylningen, Bonnie Tyler-varning utfärdas! Alternativet till tidsfördriv blev mobilen, för att uppdatera gällande läge i mina vänners liv.Tycker ofta att man glider iväg på nostalgins villovägar, kanske kan det bero på att mina vänners liv innefattar barn numera, och därför har vi inte lika mycket gemensamt längre. Det kan kännas lite tomt och tråkigt att denna era är överspelad, men jag skulle inte orka med samma tempo och partyliv idag. Det jag saknar mest är alla spontana infall som ögonblickligen sattes i verket. Farligt roliga minnen!!
När vi äntligen landade hemma i skogsdungen igen hann jag med en liten ridtur på Jorrit, fixade sen stallet och därefter- somnade jag, makalöst! Får väl ta itu med mitt extrarum och plugga som tidsfördriv inatt. Hade behövt sova eftersom jag imorgon; måste hinna rida, fixa stallet, byta bil hos pappa och lämna mitt sommarschema hos K.B, innan det är dags för fika och Bessylämning hos Ylva inne i Kalmar. Och därefter ska jag vidare till Nässjö med A. för att hämta bord och hålla kurs..
Antar att det blir en lång och sen dag, förhoppningsvis bör det inte bli några sömnproblem imorgon natt iallafall!
Datorer och jävelskap..
Jag vidhåller det jag alltid har sagt, jag och datorer går banne mig inte ihop.. och varje gång det jag skrivit "försvinner" , får jag sådana aggressionsyttringar inombords, att det kräver all min motståndskraft för att jag inte i rent raseri ska slå sönder min laptop. Givetvis blir jag totalt anti, och ska aldrig mer bevärdiga aset med så mycket som en blick eller tanke igen.. Ändå sitter man här, återigen och knappar på fanskapet..
Gårdagen (tisdag), gick åt till att jobba, sitta i telefon,städa och blåsa ut hjärnan X antal gånger.
Jag verkligen hatar att vara förkyld! Gångerna är lätträknade när jag känner mig exakt så inkompetent som jag jämförelsevis gör under en förkylning. Hjärnans små grå liksom kör fast, och jag blir totalt ofokuserad.. Jag avskyr när hårddisken inte fungerar som den ska, och i detta fall finns det ju ingen supportavdelning att kontakta..
Har påbörjat planeringen för sommarens extrajobb, samt fått bekräftelse att det ena redan är klart. Ska nu bara plita ner mitt schema från min fasta tjänst och överlämna till K.B. Lite av den ångesten är nu som bortblåst.
Min ekonomi måste nämligen åtgärdas och därför kommer det att arbetas brutalt mycket i sommar.
Hade det funnits möjlighet, hade jag inte hyrt huset så spontant, utan väntat tills jag hunnit spara ihop en buffert för kommande extrautgifter. Men visst är det lätt att vara efterklok.. fast lycka kan inte värderas i pengar och det är värt vartenda öre, hur fattig jag än är för tillfället! Livet här ute i buschen är som balsam för själen.
Inte en jävel som bryr sig om, när och hur jag går tillväga när jag utför mina sysslor på tomten och i huset, under hela vintern! Det är frihet det!
Borde nog ta och släpa fram snabeldraken nu, dra på lite Iron Maiden för det rätta "städarmoodet", sparka igång kråkstämman, och fixa iordning här innan K. kommer på besök. Har ju lovat att hjälpa honom att hämta cyklar i Kalmar imorgon bitti, inte så genomtänkt av mig eftersom jag måste hämta pappas lilla lastbil innan. Och direkt idiotiskt att somna två timmar igår kväll. Inte ett dugg konstigt att man inte kan tryna då, inte heller blir det bättre av att jag fastnat med mr M. på msn nu i flera timmar!! Jag är såå hopplös!
Nej, det är väl bäst att sätta fart, med min takt är ju klockan snart 8, och det är dags att hämta bilen!
Solsken, klarblå himmel och tappsko..
Jag har tidigare påpekat att det finns "någon" som inte tycker om mig, och sätter käppar i hjulet hela tiden.. Nu när jag äntligen hade vädrets makter på min sida för en gångs skull, ja, då har väl Jorrit gått och tappat en sko!!
Jag vet inte mycket just nu, som slår en uteritt med solen strålandes från en klarblå himmel, och man får dricka varm choklad när man kommer in från stallet, halvt nedfrusen.. men inte ens det kunde jag unna mig igår..
Så jag mockade stallet i racerfart, med missmodet växande i samma takt.. jävlars vad irriterad jag var..
Efter att jag var färdig med det tog jag en långrunda med Bessy, därefter gick jag hem och sov tills jag var tvungen att sätta mig i bilen och köra till jobbet.
Idag ringde jag min hovslagare Bo och frågade vilka garantier han hade för tappsko efter en vecka, och han kommer imorgon och skor kusen.. jag blev genast mycket lättare till sinnet!! Min sötaste kusin Bettan har återigen saved my ass. Jag hoppas att hon tar sig tid till en ridtur imorgon, så hon inser på riktigt vilken pärla det är hon tar hand om!!
För övrigt händer det inte så mycket, mest bara trött. Blev tokförkyld i eftermiddags, tog bara ett par timmar, otäckt!
Men det kan ju förklara varför jag känner mig nästintill halvdöd och totalt inkompetent- mina stackars överlevande hjärnceller har ju inget utrymme att agera när det ligger en massa äckligt snor och trycker på!
Nu ska jag fortsätta läsa min nyligen påbörjade bok - Odd Thomas.. har kommit in i en period där jag är total beroende av Koontz igen, har tyvärr bara en en oläst bok kvar hemma av honom, sen blir det att besöka biblioteket i jakten på ytterligare litteratur..
Alice Coopers look-a-like??
Ok, läget ligger som följer: efter att ha avslutat mitt arbetspass,( där jag dels lyckades rökfylla hela kåken ett flertal gånger och nästintill frysa in min brukare) var det bara att ge sig av till Västergården för att fira Kerstin. Mycket trevligt sällskap och en massa god mat bjöds det på, en toppenkväll! Fick tyvärr inte bege mig till Nässjö, mest på grund av det osäkra vädret- stormvarning har utfärdats.. Istället blev det tillfälle för min och Lovisas premiärrunda i Borgholms uteliv, vilket kanske inte har det största utbudet av pubar och nattklubbar nu under vintern. Fördelen med detta är: man missar inget som skulle kunna ha skett på ett annat ställe då alla som är ute inte har några andra valmöjligheter än att hålla tillgodo med Harry´s eller färdas till Kalmar. Inget bra alternativ, eftersom rådande väderlek kan innebära att bron stängs av..
Hursomhelst resulterade vårt infall i en utmärkt kväll i bästa sällskap. Min syster och jag är otroligt likasinnade, nästintill otäckt. Tog även tillfället i akt och varnade alla tänkbara pojkar som kan tänkas komma att ragga på lillasyster i framtiden, spelade även taktiskt och lyckades nästla in mig i ett av grabbgängen för att skapa en pakt med Daniel hemifrån byn.. Detta samarbete kommer leda till att jag har koll på henne, trots att jag själv inte är närvarande.. haha. Måste ju dessutom påpeka att fröken ifråga är en jävel på att pimpla öl.. är rent av riktigt imponerad. Men å andra sidan är hon ju upplärd av den bästa, dock håller jag mig till spriten de få gånger det ska ut och härjas!! Men att det är ruter i damen är det absolut ingen tvekan om!
Det roliga är att trots att det är en åldersskillnad på tio år emellan oss, så märker man inte av det. Fick frågan hur gamla vi var, och eftersom killen trodde att vi gick i skolan tillsammans, var jag ju tvungen att ifrågasätta vad han hade satt för ålder på mig.. 22 var svaret- ja det är ju bara en diff på 7 år, det kan jag nog leva med!!
Nu är det meningen att vi ska avsluta vår utekväll med en softisrulle med stor risk för tårar.. why??
Men det är ju syrrans kväll, så det är väl bara att låta henne hållas!!
Det är bara att gilla läget och hoppas på att hund vågar åka med mig hem, trots att jag antagligen kommer att se ut som Alice Cooper innan jag tragglat mig igenom filmen. Jag är ju inte helt igenom okänslig (eller hur..),
men lipar man till film räknas det ändå inte!! Time to go...
Självrannsakan, reptilhjärnor och kvinnlig list...
Jag ska överlista vädrets makter och införskaffa mig ett regnställ som är användbart även vid ridning!!!
Så istället blev det en timmes sömn, lite städning och fasligt mycket talande i mobilen.. Mycket diskussion angående det motsatta könet, vilket ej är helt obefogat just nu! Hade en intressant konversation med en kollega för ett tag sen, som infattade ämnet; kvinnor som dras till samma typ av män om och om igen..
Jag gör mig bara erfarenheter rikare en enda gång inom samma kategori, men det verkar som om mina offer alltid lider av något överhängande problem förankrat i det förflutna eller lidandes av någon psykisk störning (psykopati, narcissism, alkoholmissbruk, obotlig svartsjuka, sociopati osv). Frågan är varför jag alltid drar till mig dessa personer som jag absolut inte kan tänka mig en framtid med? Eller är det jag som omedvetet väljer mina offer?( ja, kvinnan ser ut mannen som ska "välja" henne. Kvinnlig list kontra manlig reptilhjärnas instinkter. Styrs även jag av de fyra F:n då? Jag måste ha varit man för 35000 år sedan!) Dock har jag en relationsteori som är baserad helt utifrån mig själv. Då jag själv är drabbad av en emotionell störning har följden blivit att de personer jag påbörjar en intimare relation med, inte alls besitter de egenskaper jag värderar och därför är lätta att göra sig av med när jag nyttjat dem klart. Det jag tillåter mig själv, ur en känslomässig aspekt, är att uppleva "ruset", därefter stänger jag automatiskt av. Antagligen på grund av att rädslan för att bli lämnad och sårad får övertaget (emotionell/ psykologisk försvarsmekanism). Ekvationen är egentligen inte komplicerad; jag+ otillräcklig partner = obefintlig framtid..
Nåväl, nog med analysering för idag...
I morgon fyller extramamman Kerstin 45 år, jag ska på kalas!! Det tråkiga är presentvalet till en kvinna halvvägs genom livet, hon behöver ju i stort sett aldrig något!! Årets present blir en assistans vid ommålningen av taket i Västergården, vilket var det enda förslag hon gav! Viss risk för att jag blir beskylld för fantasilöshet föreligger!!
När det är kalas måste man ju vara fin i håret, och jag för min del ska försöka färga mitt ikväll. Vill ju inte visa att jag är mer gråhårig än alla utom farfar.. Tragiskt men sant!
Vidare hoppas jag på att få åka till Nässjö imorgon kväll och vara bitchig!! ( snälla vädergudar, låt stormen dröja tills på söndag!!) Har vid ett antal tillfällen fått träda in i ett skådespel som innebär att jag varit tvungen att vara både vara trevlig och ödmjuk, jag har helt enkelt bitit min tunga blodig!! Men nu, om situationen kräver det, kan jag plocka fram det absolut bästa hos mig själv, utan att råka ut för replisalier!!! Önskar givetvis att denna lilla dröm faktiskt ska få förvandlas till verkllighet redan i morgon!
Då var det dags utplåna ålderstecknen och återigen bli 24..
Som ett brev på posten..
En av mina chefer ringde idag och bokade upp lite fle tider framöver, känns bra!!
Fick ett litet avbrott i tristessen tack vare Kenneths besök. Han är snäll han, som tänker på mig och hund..
Fick mig ännu en tankeställare då han tar undersköterske-examen imorgon. Alltså ännu ett projekt jag skulle varit färdig med för väldigt, väldigt länge sedan. Kan någon uppfinna de där tabletterna någon gång så att jag kan börja fungera som normala människor? Nåja, mitt mål är att vara färdig innan terminen är slut!
Bara fyra månader kvar, så det är hög tid att skrämma iväg latmasken och ta tag i detta nu!!
Nä, är inte motiverad till att skriva mer idag, urladdningen inatt tog väl musten ur mig!
Hoppas jag får sova en liten stund inatt åtminstone...
This bitch bites...
Har precis avslutat ett totalt meningslöst samtal med en person som jag nu förstått, ansågs sig ha ensamrätt på mig, när ska poletten trilla ner - jag är min egen och kommer aldrig låta mig styras/kontrolleras av en man!!! Vilken enfald och egoism besitter man, om man tror att man kan äga en annan individ? Det mest skrattretande av allt är att jag är ratad på grund av min ärlighet. Jag känner endast fascination över det motsatta könets dumhet i skrivandets stund. Denna person är dessutom första klassens besser wisser, och kan inte ta en diskussion där hans åsikter dementeras av den enkla anledningen att jag inte instämmer. Därför är denna s.k vänskapliga relation avslutad med besked...
Nu är jag bara nollställd, irriationen har redan falnat, och jag kan bara säga att jag inte bryr mig..
Men insikten som följer är; för att lyckas i en relation ur den kvinnliga aspekten, bör du vara: oskuld, men ändå ett vilddjur i sängen(? hallå! logiken?), bara vara så pass ärlig att din partner klarar av det som levereras. Helst vara både blind, döv och stum så att risken för att någon annan skulle kunna vara intressant minimeras(- för jag väljer ju vem som helst, i väntan på något bättre, eller?) Då jag varken är blind, döv eller stum(jag är dödsdömd i relationsvärlden) ska min intelligens vara begränsad till att kunna läsa recept och tillreda dessa,min hörsel endast registrera hans ord (-vilka är min lag) och jag ska öppna käften för att ge honom, denne min guds gåva, bekräftelse eller en avsugning. Dessutom ska jag, utan att klaga givetvis, föda hans avkommor och vara ständigt tillgänglig för hans behov och önskemål... ( för själv ska jag bara vara kåt, glad och jävligt tacksam över att han vill ha mig!) Och den manliga utvecklingen har kommit hur långt sen neanderthalarna regerade över sina kvinnor?
Men döm av hans förvåning, den här bitchen krusar aldrig!!! Så fan heller... jag väljer att leva ensam, hellre det, än i dåligt sällskap! Mooouuuuhahahahaha...
Kåkstadsbygget är klart!!
Men det fyller en funktion och varken jag själv eller grannarna kan klaga då det inte syns bakom den skrikigt blåa vanen på tomten!! Antagligen kommer mina bää aldrig att sätta så mycket som spetsen på framklöven därinne, men jag kan iallafall sova gott utan dåligt samvete framöver..
Så med blåslagna naglar och en begynnande förkylning (det regnade HELA tiden), kan jag nu stryka denna ångestladdade uppgift från listan, gutt! Har dessutom hunnit med en en hel del annat idag, som att prata i telefon i flera timmar, lura tillbaka mina förrymda får in i hagen.. Måste ju påpeka att de är ganska korkade på sätt och vis, istället för att ge sig ut på äventyr kommer de och möter mig i stalldörren för andra dagen i rad, och följer sedan lydigt med in i hagen för stanna där resten av dagen.. skumt eller korkat, jag vet inte vilket. Men peppar, peppar.. jag får ju vara glad så länge de stannar hemma eftersom jag fortfarande inte vet var de rymmer ut! Kusin Bettan är djurvakt åt mig i helgen- ÄNGEL!! Ska jobba uppe i Byxelkrok nästan konstant till på måndag morgon. Det är bara att hoppas på att fåren är lika snälla mot henne.. har en liten känsla av att det inte bara är mig som person de gillar, utan snarare fodret jag serverar.. men det får jag väl leva med, än så länge pratar de ju med mig ialla fall!!
Nu är det dags att läsa min bok och lösa lite krypto, (måste hålla igång hjärnan så den inte förtvinar på mig, man ska vara rädd om det lilla man har!!), innan det är dags för John Blund att göra entré!
Disciplin i tablettform, tack!!
Ramlade ner i min egen säng efter att morgonsysslorna var utförda, trött i allmänhet, och nästintill död efter alldeles för lite sömn under natten.. Jobbat kvällen på Strömgården, blev för första gången på mycket länge påmind om varför jag älskar detta underbetalda och nedvärderade yrke. En riktigt skön insikt då sista tiden varit motsträvig ur den emotionella aspekten. Har äntligen "plockat ner" julen, bara ett par dagar sen. Fast å andra sidan hann jag inte få upp mina adventsprylar förens efter 1:a advent, och nu återstår bara städningen... samt en miljon andra göromål som jag aldrig blir färdig med. Varför kan man inte köpa självdisciplin i tablettform-
allt skulle bli så mycket enklare för såna som mig!
Nu är det dags att krypa i säng, har en lång dag framför mig.
Natti, natti...
Alla dessa måsten...
Började dagen med att försova mig på jobbet, har aldrig hänt innan under mitt yrkesverksamma liv, pinsamt! Sedan åkte jag hem, hade föresatt mig att fixa allt runtomkring Jorrit. När ridturen var avklarad, var jag så jävla slut att enda rimliga alternativet var att sova en stund, hmmm det blev en powernap på 4,5 timme, sen var det bara att ropa in Bessy ( som vart utslängd i trädgården efter att ha spytt på min sovrumsmatta... olycklig matte!!) Höll därefter på att somna i badkaret- jag är ju en fara för mitt eget liv.. Sedan var det bara att slänga sig iväg till Borgholm, där det var det dags att börja jobba igen.
På väg hem kom jag dessutom på att jag måste hämta mina spånbalar och "plåtspik" hemma hos pappa för att kunna slutföra mitt vindskyddsbygge i morgon, nice! Som om det inte vore en tillräcklig prestationsutmaning för någon i ett zombieliknande tillstånd kommer jag också helt plötsligt ihåg att jag inte mockade innan min tupplur och även har det på min göromålslista, innan jag ens kan tillåta mig att tänka säng.
Som om det inte räckte är det iskallt i huset, och givetvis vill det då inte brinna i min Caddy, jag blir så lycklig!!
Eftersom jag redan gnällt mig igenom hela detta inlägg, tänker jag fortsätta i denna jargong..
Min hyresvärd var på besök i söndags, mötte henne på väg till jobbet. Hon är verkligen tokbra på alla sätt och vis, men när hon kommer hit och börjar greja blir jag irriterad, på riktigt!! Hade storstädning av stallet för inte så länge sen, vad hittar jag när jag kom hem imorse? Jo flyttlådor i stallgången... som jag kunde ge bort eller slänga, fick jag veta när jag frågade henne varför de stod placerade där. Men hallå? Jag? Det är väl inte min skit att ta vara på? Eller är jag helt ute på djupt vatten utan livboj nu?
Dessutom spyr jag på pessimistiska människor som bara stjäl energi hela tiden,ungefär såna som jag själv just nu..
Hoppsan, här blir man avbruten mitt i sina negativa tankebanor av att telefonen ringer, lite nattligt bus kanske är precis vad jag behöver för att få lite extra energi!! Ska ialla fall undersöka saken!
Bandyträning&barnkalas...
Kajsa var också med, skulle leka fotograf tror jag..
Därefter bar det av till kusinbarnet Caspers första födelsedagskalas. Hjälp vad med ungar det var där när vi kom, men som tur var avlägsnade sig de flesta föräldrar med barn efter bara en liten stund.. Och nej, jag tycker inte illa om barn så länge de sköter sig och inte tokskriker på ren jävelskap. Dock har ett gäng barn förmågan att trissa upp varandra med påföljande kontenta: ljudnivån blir olidlig, vilket i sin tur resulterar i att jag blir mordisk..
Har övervägt att skippa det där med att själv skaffa knåddar och får jag min vilja fram, så blir det så oxå.. Beslutet är inte bara grundat på omgivningens skrikiga, otacksamma barn med total avsaknad i uppfostran..
Men så finns det ju en och annan guldklimp som får mig att bli lite tveksam till att jag har valt rätt!
Åkte sedan och hämtade Lovisa för att tillbringa kvällen hemma med henne istället för att ränna ute med mina grabbar.. Har sett Zodiac som var väldigt lång och inte jättebra, men däremot blev jag helt in love med Running scared med Paul Walker.. klart värd att hamna i samlingen på hyllan med favoriter.
Har väl inte så mycket mer att tillägga, sover snart och då skiter jag fullkomligt i omvärlden ändå..
Racerfartsdagar...
Aj då, nu är det åter igen mitt i natten, men en snabb summering av gårdagen ska väl hinnas med innan det är dags att krypa ner mellan satinlakanen..
Vaknade med huvudvärk av att min vän och kollega ringde. Bara att pallra sig upp och hämta de papper som jag just renskrivit och mailat iväg till Marika som är vår webdesigner.. lite duktig är jag allt!!
Hann precis på håret fodra djuren och släppa ut kusen innan jag drabbades av blixtmigrän. Det blev inget vindskyddsbygge för frökens del. Vimsade mig in till sovrummet och blev liggandes i horisontellt läge, fick dock skaka liv i den grå massan vid 11.30 för att kunna förflytta mig till Nässjö, där det var dags att hålla kurs vid 16.
Har terroriserat ett antal vänner ( om de nu fortfarande vill kännas vid mig! ) under den extremt tråkiga sträckan Kalmar- Nässjö. ( Skog, skog och återigen skog, dessutom regnade det hela vägen tur och retur.. suck!!)
Fick otäcka uppslag till mitt filosoferande längs vägen.. ett av dem var ämnet ålder.. hua!
Jag har egentligen ingen åldersnoja, men när jag tänker efter så går allt så nedrans fort- med mig lunkandes på mils avstånd från händelsernas verklighet.. jag hinner liksom aldrig riktigt ifatt..
Fan- igår var man 20 och livet lekte och idag är man tjugonånting (ruskigt nära det där otäcka talet..) och livet bara rusar iväg..
Ibland känns det som om alla tåg redan har gått, och kvar på perrongen står jag och glor som en annan jävla idiot!!
Inte för att jag är bitter eller missnöjd på några sätt och vis, nej inte alls faktiskt. Men det vore ju kul att få vara delaktig i sitt eget liv..
Hursomhelst, detta var inte det enda jag hade i tankarna, har börjat planera för Sweden Rock och hoppas på att få med mig åtminstone några av grabbarna!! Verkade inte helt omöjligt i alla fall.. *gladast*
När jag väl landade hemma igen var det bara att ta sig an "familjen", sent som attan, men nu står Jorrit på nyfluffad spånbädd, iklädd bästaste pyjamasen och mumsandes på en massa smarrigt hö. Fåren verkar nöjda- trots sitt uteblivna vindskydd och katterna har myst ner sig på sin fårfäll..
Det enda som fattas nu är Bessan som är på semester hos pappa tills imorgon kväll. Fatta hur tomt det är utan hundskrället,det var nästan så jag satte mig i bilen för att åka och hämta henne..
Separationsångest? Jag? Hur kan någon ens komma på tanken??
Nej, nu är det verkligen dags att nana, det är inte många timmars sömn kvar till ännu en dag i racerfart!
En sjukt bra dag, helt enkelt...
Jaha, nu är man här trots allt och jag som inte skulle.. suck, ingen självdisciplin alls.. men det är ju ingen nyhet..
En sjukt bra dag har det varit i alla fall, eller gårdagen då eftersom uret redan hunnit förbi tolvslaget med en och en halv timma..
Hann fightas lite med snabeldraken, plocka iordning och diska innan min söta kusin Bettan hälsade på mitt ute i ödemarken.. ja, för det är där jag bor sedan en si så där fyra månader tillbaka..
Hunnit storstäda stallet till byrackans stora förtret, universums mittpunkt kunde ju inte äga min odelade uppmärksamhet under stökandet..
Väntar på att hovslagaren ska komma och sätta nya puppor på den stackars kraken så att vi äntligen kan aktivera oss igen.. har varit en riktigt dålig matte den senaste månaden..
Att styra lite med farsgubben har det också blivit, här ska byggas vindskydd till fårskallarna och byggmästare Bg ska åstadkomma detta mästerverk- all by her self.. som vanligt!! Men skam den som ger sig, det kan ju inte bli värre, eller? Nåja, det får framtiden utvisa!
Såg fram emot en ledig vecka-trodde jag ja, vilket resulterade i att jag än så länge är ledig på lördag.. och då ska jag vara lillebror Majas chaufför till innebandyträningen med grabblaget!!
Men innan dess ska det hinnas med en hel del projekt, så förutom vindskyddet som ska snickras ihop, ska det jobbas i Nässjö, renskrivas och mailas papper åt företaget, flyttas ved, fixa iordning gäst-/ träningsrum(har ju bara stått sen i september!!), borstas hund- å hon är grann nu efter ett par vändor på pappas bondgård- jag kan definitivt hålla mig för skratt!!
Men som vanligt börjar dagen med att alla mina djur ska utfodras (alla sex, hehe..) Så med tanke på att alla dessa underbara kreatur är otrolig egotrippade, inte bryr sig ett skit om att jag suttit här halva natten och är ständigt hungriga, så gör jag nog bäst i att visa prov på mitt goda omdöme och slita fingertopparna från tangenterna för att hinna sova ett par timmar.. men.. I´ll be back!
