Racerfartsdagar...
Aj då, nu är det åter igen mitt i natten, men en snabb summering av gårdagen ska väl hinnas med innan det är dags att krypa ner mellan satinlakanen..
Vaknade med huvudvärk av att min vän och kollega ringde. Bara att pallra sig upp och hämta de papper som jag just renskrivit och mailat iväg till Marika som är vår webdesigner.. lite duktig är jag allt!!
Hann precis på håret fodra djuren och släppa ut kusen innan jag drabbades av blixtmigrän. Det blev inget vindskyddsbygge för frökens del. Vimsade mig in till sovrummet och blev liggandes i horisontellt läge, fick dock skaka liv i den grå massan vid 11.30 för att kunna förflytta mig till Nässjö, där det var dags att hålla kurs vid 16.
Har terroriserat ett antal vänner ( om de nu fortfarande vill kännas vid mig! ) under den extremt tråkiga sträckan Kalmar- Nässjö. ( Skog, skog och återigen skog, dessutom regnade det hela vägen tur och retur.. suck!!)
Fick otäcka uppslag till mitt filosoferande längs vägen.. ett av dem var ämnet ålder.. hua!
Jag har egentligen ingen åldersnoja, men när jag tänker efter så går allt så nedrans fort- med mig lunkandes på mils avstånd från händelsernas verklighet.. jag hinner liksom aldrig riktigt ifatt..
Fan- igår var man 20 och livet lekte och idag är man tjugonånting (ruskigt nära det där otäcka talet..) och livet bara rusar iväg..
Ibland känns det som om alla tåg redan har gått, och kvar på perrongen står jag och glor som en annan jävla idiot!!
Inte för att jag är bitter eller missnöjd på några sätt och vis, nej inte alls faktiskt. Men det vore ju kul att få vara delaktig i sitt eget liv..
Hursomhelst, detta var inte det enda jag hade i tankarna, har börjat planera för Sweden Rock och hoppas på att få med mig åtminstone några av grabbarna!! Verkade inte helt omöjligt i alla fall.. *gladast*
När jag väl landade hemma igen var det bara att ta sig an "familjen", sent som attan, men nu står Jorrit på nyfluffad spånbädd, iklädd bästaste pyjamasen och mumsandes på en massa smarrigt hö. Fåren verkar nöjda- trots sitt uteblivna vindskydd och katterna har myst ner sig på sin fårfäll..
Det enda som fattas nu är Bessan som är på semester hos pappa tills imorgon kväll. Fatta hur tomt det är utan hundskrället,det var nästan så jag satte mig i bilen för att åka och hämta henne..
Separationsångest? Jag? Hur kan någon ens komma på tanken??
Nej, nu är det verkligen dags att nana, det är inte många timmars sömn kvar till ännu en dag i racerfart!
