Bgs

Jag tror banne mig att det sitter "någon" "däruppe", vars främsta uppgift är att jävlas med mig. Hade planerat att nyttja mina lediga timmar mitt på dagen till att rida, men då är det precis som om att denna "någon" återigen ser sina chans och genast beordrar vädergudarna att låta regnet strila lite lagom, bara så pass länge att jag inte hinner med min ridtur, hur jag än omstrukturerar min dag. Och det är inte första gången detta inträffar kan jag lova.
Jag ska överlista vädrets makter och införskaffa mig ett regnställ som är användbart även vid ridning!!!

Så istället blev det en timmes sömn, lite städning och fasligt mycket talande i mobilen.. Mycket diskussion angående det motsatta könet, vilket ej är helt obefogat just nu! Hade en intressant konversation med en kollega för ett tag sen, som infattade ämnet; kvinnor som dras till samma typ av män om och om igen..
Jag gör mig bara erfarenheter rikare en enda gång inom samma kategori, men det verkar som om mina offer alltid lider av något överhängande problem förankrat i det förflutna eller lidandes av någon psykisk störning (psykopati, narcissism, alkoholmissbruk, obotlig svartsjuka, sociopati osv). Frågan är varför jag alltid drar till mig dessa personer som jag absolut inte kan tänka mig en framtid med? Eller är det jag som omedvetet väljer mina offer?( ja, kvinnan ser ut mannen som ska "välja" henne. Kvinnlig list kontra manlig reptilhjärnas instinkter. Styrs även jag av de fyra F:n då? Jag måste ha varit man för 35000 år sedan!) Dock har jag en relationsteori som är baserad helt utifrån mig själv. Då  jag själv är drabbad av en emotionell störning har följden blivit att de personer jag påbörjar en intimare relation med, inte alls besitter de egenskaper jag värderar och därför är lätta att göra sig av med när jag nyttjat dem klart. Det jag tillåter mig själv, ur en känslomässig aspekt, är att uppleva "ruset", därefter stänger jag automatiskt av. Antagligen på grund av att rädslan för att bli lämnad och sårad får övertaget (emotionell/ psykologisk försvarsmekanism). Ekvationen är egentligen inte komplicerad; jag+ otillräcklig partner = obefintlig framtid..
Nåväl, nog med analysering för idag...

I morgon fyller extramamman Kerstin 45 år, jag ska på kalas!!  Det tråkiga är presentvalet till en kvinna halvvägs genom livet, hon behöver ju i stort sett aldrig något!! Årets present blir en assistans vid ommålningen av taket i Västergården, vilket var det enda förslag hon gav! Viss risk för att jag blir beskylld för fantasilöshet föreligger!!
När det är kalas måste man ju vara fin i håret, och jag för min del ska försöka färga mitt ikväll. Vill ju inte visa att jag är mer gråhårig än alla utom farfar.. Tragiskt men sant!

Vidare hoppas jag på att få åka till Nässjö imorgon kväll och vara bitchig!! ( snälla vädergudar, låt stormen dröja tills på söndag!!) Har vid ett antal tillfällen fått träda in i ett skådespel som innebär att jag varit tvungen att vara både vara trevlig och ödmjuk, jag har helt enkelt bitit min tunga blodig!! Men nu, om situationen kräver det, kan jag plocka fram det absolut bästa hos mig själv, utan att råka ut för replisalier!!! Önskar givetvis att denna lilla dröm faktiskt ska få förvandlas till verkllighet  redan i morgon!

Då var det dags utplåna ålderstecknen och återigen bli 24..