Bgs

Piercingen läker fint. Kippar fortfarande efter andan i hopp om att det ska ha slutat göra ont inom mig. Imorgon är det söndag. Igen.

Varför säger man att allt går i motvind och uppförsbacke när det går käpprätt utför?

Kraftig förkylning- halsont, snorig nos och feber + fredagsbegravning- framföra krävande sånger x 2 = INTE KOMPATIBELT!
Prestationsångest + beslutsamhetsproblem är inte heller någon dans på rosor...
Att vara eller icke vara, det är frågan?
Thé, halstabletter, nässpray och förhoppningar om att ett mirakel ska inträffa får bli min sysselsättning de närmsta 33 timmarna... 
Vill, men kan inte.. hmm, tycker det är en återkommande mening i mitt liv för tillfället...
Fuck it!

Alltså, jävlar i havet vilken bra helg det blev. Lika hektisk som fantastisk!
Missade väl det där att man ställer tillbaka klockan en timme i London. 7.45 var vi på Heathrow, engelsk tid. Där börjar vår helg kan man väl lite lätt konstatera.

Så här såg fredagen ut:
Tunnelbana från flygplatsen runt 10.
Incheck på hotellet vid 11.
Sightseeing:
Trafalgar Square, Westminister, Big Ben, National Museum, St Margrets church, London Eye, London bridge, Victorias garden, Londons Aquarium och Piccadilly Circus, mängder av statyer och monumet. Har säkert missat nåt..
Blodsockerfall!!!
Middag på en mysig italiensk resturang med trevlig personal och superb Carbonara... Det bästa födointaget på hela helgen!
Tantvila.
"Pubrunda"- vi hann bara med en enda riktig pub. Därefter snurrade vi runt, med vår karta i högsta hugg, en bra stund för att finna rockklubben Crobar.
Konstig kväll med oförskämda, svårförstådda engelsmän och en jävligt full Tomas från Uppsala.
Rätt möra avslutade vi med att fly från denna alltmer närgångna hårdrockare.
Säng, säng, säng!!!

Lördagen då:
9.00 Vaknar.
Tunnelbanan till Hyde Park.
Frukost intogs i parken mittemot, sittandes på ett krigsmonument...
Buckingham Palace därefter. Såg vaktparadens pälsbeklädda hattar guppa förbi i marscheringstakt.
Hoppade sedan återigen på tuben in till Oxford Street för lite shopping.
Trodde vi ja! Lögn i fasen att hitta något! Allt jag fick med mig därifrån var en palestinasjal med döskallar.
Tantvila.
Iordningfix inför Pink´s spelning.
Middag- den sämsta och dyraste. Betalade över 300 spänn för en jävla skosula, 3 mosiga s.k rostade potatisar och 2 halvgrillade tomater. Missade lixom det där att priset som står i menyn endast gäller köttbiten och några salladsblad! Aldrig mer ett Scotish Steakhouse. Mc Donalds hade känts som en riktig gourmetmåltid i jämförelse!!
Med stort missnöje och en relativt hög stressnivå var det sedan dags att ta sig till O2 för att se Pink.
Lyckades ta oss till Blackwall trots renoveringsavstängda tunnelbanelinjer som innebar byte till Docklands railway.
Efter mycket möda och besvär lyckades vi få tag på en taxi och anlände lite lagom till att förbandet slutade spela.
Sen var det Pink, och det enda jag kan säga är OH MY GOD vilken enastående showare hon är!! Till och med jag som inte är något större fan gillade hennes framträdande skarpt!
Med lite sjysst planering fixade vi oss sedan ombord på den första avgående bussen in till "mitt-i-smeten"-London för att fortsätta till dagens utvalda rockklubb; The Intrepid Fox. Dessutom innehavare av den grymmaste vakt jag någonsin sett!! Jisses!
Han hade funkat utan smör, lätt!!
Duktigt utstirrade blev vi oxå. Kändes som om vi våldgästade ett privat sällskap.
Hamnade slutligen i sällskap med en miniegyptier som blev helt frälst i Nina och hans tre italienska vänner.
Givetvis fick jag äran att känna mig som universums största looser när jag insåg att snubben jag satt och tjötade med inte bara var grym på hårdrock, utan också jobbade som ljudingenjör och varje vecka stiftade bekantskap med ca 25-30 band... Jag brukar känna mig amatörmässig... men det finns inte ens en passande beskrivning för hur inkompetent jag kände mig i hans sällskap. Hehe.
Valde sängen framför fortsatt kalas hemma hos denna människa. Bra val!

Söndag:
Sovmorgon till 10.30.
Väskpackning och utcheck 11.00.
Dagens mål var Camden market. Stort, överbefolkat, överbelarmat med prylar. Hittade lite smycken och ett vaniljdoftande ostljus till familjen. Virrade mest runt. Hela marknaden påminde om en oändlig labyrint. Gav upp efter nån timme eller två. Hämtade väskorna på hotellet och begav oss sedan mot Heathrow för hemfärd.

Ville givetvis ta med något hem till pappa som tack för Bessyvakteriet. Fantasilös som jag är skickade jag följande sms:
"Är det något särskilt du skulle vilja ha som tack för hjälpen?"
Svaret??
"Ja."
Inget mer. Och jag kunde verkligen se för min inre syn hur nöjd han var med det svaret också!!
Slutligen landade vi hemma hos familjen Bolin- Kuisma vid 22.45.
En kopp thé, en cigg och därefter godnatt för tant. 
 
Måndagen inleddes med att  punktera örat med en industrial piercing på Barbarella.
Växlade in kvarvarande pund.
Hämtade Minna på dagis och intog tåget för hemfärd.
Borta bra men hemma är så sjukt bäst, trots allt.
Hämtade pälsmonstret hos pappa, snackade bort en stund med lillasyster L.
Åkte hem och självdog i min alldeles egna säng. Heavenly!

Som sagt; en intensiv men helt underbar helg i sällskap med världens bästa Nina!!
Snart dags att börja spåna och spara till nästa tripp!!  =)

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Känner att det är mycket som ska fixas närmsta tiden. Men det får väl lösa sig!
Nu ska jag pussa hund go´natt och krypa till kojs!!

Några bilder från Storbritanniens huvudstad hinner jag nog slänga in innan jag somnar... 




                                                                                                    

Bara så jävla trött på att:

- se ut som en babianröv i nyllet
- varken kunna skratta eller prata normalt... det gör ont
- återigen få dessa jävla käftsmällar


Men varför beklaga mig? Vad fan har jag att garva åt? Det kanske inte var så jävla taskig timing vid närmare eftertanke. Har man inget att vara glad över kan man ju skita fullständigt i att le.. Smärtfritt liv.
Bara att vänja sig när allt jag rör vid bara försvinner...

Tråkad på pessimister och allmänt negativa människor?? Sluta läsa NU i så fall, stäng ner fönstret och återkom till nästa vår. Just nu är det jävligt nattsvart. Och nej, jag har varken drabbats av cancer eller HIV eller någon annan sjukdom värd att vilja begrava sig själv i förtid för. Bara en enkel liten kronisk hudsjukdom. Och där kom smutskänslorna igen.. som ett brev på posten. En liten söt åkomma som gör att jag liknar en gammal försupen alkis i ansiktet. Som tack vare sin fenomenala konstruktion gör att jag inte får vistats i solen, dricka alkohol eller äta starkt kryddad mat för att symtomen förvärras. Och nej, jag vet att jag inte är någon soldyrkare och att alkohol 9 av 10 ggr inte tilltalar mig ett dugg. Men det är en extremt stor skillnad på att inte vilja och inte få... Känns bra såhär i mitten på april, när man precis fått smak för solskenet och börjar se fram emot uteserveringarna.. och helt plötsligt bör man leva som en vampyr.. SUCK!!
Å morfar är dö. Trodde inte att detta skulle påverka mig så mycket med tanke på historiken på den sidan av släkten. Men självklart ska det oxå kännas av. Vet inte om jag kanske bara behöver vara lite ledsen och rensa systemet. I så fall har det aldrig gjort så ont innan som nu. Fan fan fan. För att inte tala om begravningsångesten. Varför inte bara få vara vanlig och gå på begravning. Slippa prestationsångesten, känslan av att vara emotionellt kall p.g.a jag är så fokuserad och samtidigt så djävulusiskt nervös för att bryta ihop mitt i alltihop. Och jag har varken tid eller ork att oroa mig och låta mig kvävas av denna förbannade perfektionistinställningen..  Just nu har jag till och med nästan lite svårt att glädjas över Londontrippen som närmar sig med stormsteg. Fast jag vet ju att det kommer bli bästa helgen på hela året redan nu! Skolan ska vara klar i juni, det ska lämnas in en si så där 20 studiearbeten och tentas av. Jag bara orkar inte just nu! Men måste... Helst av allt skulle jag vilja gå hem från jobbet, gömma mig från omvärlden och komma fram när allt är överstökat å bra igen... Önska går ju alltid, synd att det är så sällan det går i uppfyllelse.
Men allt är inte bara surt just nu, trots att ansiktet svider något kopiöst, att jag ständigt mår illa och är lite halvt dizzy pga medicineringsbiverkningar.
Bra saker händer givetvis oxå, fast det kanske är lite svårt att ta till sig den positiva energin när det svarta är så ogenomträngligt för stunden. Och jag lyckas ju alltid. Stackars P kom till insikt med vilken ytlig, cynisk och bitter person han egentligen är efter lite relationsteoridividerande och kloka ord från mig. Som alltid en riktig boost för självförtroendet att träffa denna ytliga, cyniska och bittra, dock i mina ögon så underbara människa. Perfect timing!
På kvällen jobbade jag, och hade ett par svinkalla men mycket mysiga timmar med lillasyster på farstubron. Thé, skvaller, uppdatering, diskussioner och en hel del garvande givetvis!! Kan inte bli bättre avslut på en dag tror jag!

Nu ska jag ta tag i mitt pluggande. Skulle ju "bara" dra ut några texter från nätet och hamnade här. Hopplöst!

Två veckor sen sist.. hmm, och vad hinner hända?

För att vara helt ärlig så sviker minnet otäckt ofta, och det mesta blir bara ett förbannat virrvarr.. så efter en liten check i kalendern har det sett ut som följer;
jobbat givetvis, varit sjuk- 3:e slängen av nån typ av influensaliknande förkylning för i år, pluggat flitigt och dessutom lämnat in uppgiften (kors i taket!), fixat frillan- äntligen! Nu ska det bara färgas oxå. Blivit lite mindre hemlig, eller ja ganska jätteoffentlig för att vara jag, hunnit loosa 4 kg, invigt Blå, nattsuddat på tok för länge och för mycket, haft en underbar påskhelg trots att morfar tog katten och inledde långfredagen med att ge sig ut på sin sista seglats...
Så nu väntar en begravning, sångletande,  inövande,  jobb, ännu mer pluggande, en Göteborgstripp, en Londonresa och ännu lite mera jobb...
Nu blir det i alla fall en powernap och sen är det studier, otaliga koppar thé och en lång nattpromenix som väntar..

2 dagar av grymt skönt väder, kan man annat än att jubla högt av glädje? 
Känns nästan som om någon stod och hällde energi över mig!
2 sköna, grymt effektiva dagar har kilat förbi. Lite farligt att vara ledig, mycket innanför pannbenet som snurrar just nu.
En massa måsten, viljor och funderingar. Om bara orken räcker till så kommer det att fixa sig, lätt! Det gäller bara att tänka lite innan jag gör. Inte det lättaste för en sån som mig som alltid gör först och sedan använder hjärnan sparsamt i efterhand.

Gårdagen gick mest ut på att ta det lugnt efter nattens jobb- frukost hos S, läkarbesök, sova lite, promenixa i vårvärmen och jobba ett kortpass.

Idag har det varit en sån där social dag igen.. Först T på frukostfika, Kusin B på eftermiddagsthé och en snabb promenad i skogen med A som avslutning. Har dessutom hunnit med att städa, tvätta, deklarera, fixa lite grejer på byn och plugga lite smått. Ska straxt fortsätta med det sistnämnda. Först ska jag bara koka thé och diska upp.
I helgen är det jobb som gäller. Och studier..

Thé och pluggböcker ett par timmar framöver då...  Lovely!

Alltså.. mitt ansikte gör ont, inte bara att se det i spegeln, utan somatiskt ont.
Har inte rätat till sig ett förbannat dugg efter min känning i lördags kväll. Och nu känns det mest som om någon sadistisk jävel har piskat mig med brännässlor i nyllet.
Alltså.. jag bör kanske tänka över min situation och besöka farbror doktorn. Om det nu inte vore av det faktum att jag bor i Borgholm och har allt annat än bra erfarenheter av VC´s läkarkår, så hade jag tagit reda på vad det är för fel på mig för länge sen! Nå ja, det får väl bli dagens projekt.
Nästa plan är att skicka Bessy på undersökning hos vetrinären också. Misstänker att fjollan har mer ont än hon förstår själv. Kanske är det dags för lite smärtstillande där...
Annars är mitt liv ganska lugnt för tillfället. Har nästan återhämtat mig efter den gångna helgen. Nästan.
Nu ska jag fortsätta fördriva nattens jobbtimmar med lite studier, planen är ju att uppgiften ska vara inskickad innan jag går hem!

... i alla fall om man ska tro min kära faster Tina! Men jag stuffar vidare i full avsaknad av åldersnojja och ångest! 
För inte vet jag om det är så stor skillnad från den ena dagen till den andra. Det gick så fort. Någon minut bara så var det klart. Det konstiga är att jag inte känner mig inte ett dugg äldre, så jag blev nog helt enkelt inte vuxnare över en natt. Men å andra sidan ser man det ur faster Karins perspektiv så låter det bättre: " Fast hur 17 kan du fylla 30 redan? Tycker att du föddes nyss och jag är definitivt inte mycket äldre än jag var då?!!"  Och det är väl så att jag delar den känslan lite med min faster, för hur faan hamnade jag som trettioåring i mitt liv? Trodde ju inte att jag skulle hinna förbi 25 innan det var dags för graven? Fast lite har jag ju lugnat mig de senaste åren, så lite klokare (läs tröttare) har jag kanske blivit! Mindre av allt som gjorde livet så jäkla mycket roligare då- polarna/ vännerna, de ständiga festerna, pojkarna/männen, de sena nätterna, skandalerna, skvallret, kollektiven, de dumdristiga upptågen, oförsiktigheten, efterfesterna, alla spontana roadtrips, impulshandlingarna, gratisfyllorna, torsdagarna på O´Keeffes. ( OH MY GOD!! O`KEEFFES!! Nostalgi!!! )Det ständiga ruset. Och det var så sjukt kul, mitt uppe i all undanträngd ångest och jävelskap. Det var värt varenda sekund!

Nä, jag kan väl bara konstatera att jag inte upplever mig själv som den 30-åring jag numera är....
På senaste efterfesten fick jag visa leg på att jag faktiskt hunnit så här långt.. PÅ  EFTERFESTEN!!! Haha.
Så ja´ä int´bitter.. på riktigt!! Jag tycker livet är rätt skönt faktiskt!

Dags att ta tag i nattens studier, önskade att jag egentligen låg hemma i min säng och inte hade följande göromålslista att ta itu med efter 10 timmars nattjobb:
Slutar 7.00 i Kalmar.
Hämta hund.
Köra till Öland.
Hämta Lovisa.
Låna diverse grejer till  lördagens kalas.
Åka hem.
Sova.
Rasta Bessy.
Thessan kommer efter/runt 13.
Vara social.
Fixa inköp - mat och alkohol...
Promenixa Bessy.
Baka pajer och tårtor.
Städa.
Pubben.
Bessy -nattwalk.
Sova... NICE!

Ser redan fram emot den sista punkten på listan!
Som tur är har jag mina extremt söta och hjälpsamma systrar som
assisterar mig- både fredag och lördag! Me like...

Nä, plugga var det!! NU!

... och jag sitter i Kalmar och pluggar istället för att gratta Kajsa som faktiskt numera får gå på krogen, köpa pissöl på ICA och hamna på kåken om hon inte uppför sig! Visst är det väl underbart att bli vuxen lillasyster?? Haha  ;)
Funderade en stund på om en liten jävla skitgrej faktiskt kan förstöra en hel vecka av toppentillvaro?? Nja, för sekunden kanske, men nej i det långa loppet finns det inte mycket som kan sänka humöret i övrigt!
I måndags kom jag äntligen i väg till Önnestad och Sissa. Bra väder, skön körning och några riktigt trevliga timmar med denna numera gravida tös!!
Hemvägen var väl inte riktigt lika exalterande, det var mörkt. Och jag såg inte ett skit för det regnade givetvis.. Men vad gör väl lite regn? Jag slapp ju iallfall bli blöt! =)
Tisdagen gick väl närmast åt till att sova, fixa lite i lägenheten och sova ännu mera. Jobbade natten i Kalmar.
Onsdagen var menad att ägnas åt skvaller och förtroliga samtal med min skogsvilding Maria.
Hann upp henne på stan, käkade lunch och svek henne ett par timmar för en thé med Pat. I Nybro av alla ställen! Men,men.. det funkade det oxå!
Oh my God vad denna människa är bra för mitt självförtroende!! Precis vad jag behövde- en energiinjektion á la Buddy P.
Lite scary oxå, men jag har nog hyfsad koll på mr trots allt!!  Tillbaka till skogen och Maria med kids. Käkade återigen och tog det mest lugnt i övrigt. Avslappnat trevligt som alltid.
Vidare från skogen till Kalmar, vid det här laget ganska mör eftersom sömnen fått stå tillbaka ganska rejält denna dag.
Men, men.. Man lever bara en gång! Så in till stan för att plocka upp Ylva, iordningfix hos Bettan och därefter till O´Learys. Ok kul, det manliga sällskapet var i och för sig allt annat än uppmuntrande. Men.. då hittade fröken sjöbusarna och givetvis blev det efterfest i A studentlya och allt var på topp igen. Gav upp runt 4.30 och landade slutligen hemma i sängen vid strax efter 5. Underbara sömn.
På torsdagen tog jag mig faktiskt friheten att sova ut lite. Lunchade med E, som oxå har gått och blivit på tjocken. Här går det undan. Får nog snart passa mig, vet inte om det smittar! ; )
Därefter kom Lovisa. Hade varit i Kalmar och fixat uppskrivningen! Grattis sis! =) Liftade sedan med mig hem till Arbelunda där det var dags att jobba lite..
I fredags var det en sån där fixardag igen. Ringde tråkiga, men nödvändiga samtal, städade undan, tog en powernap, stökade till igen, hämtade min cykel som stått på vintervila, och somnade nån timme och därefter utgång med Ylva. Träffade grabbarna. That´s it tror jag.. Ingen wow-upplevelse direkt. Åkte hem och kollade på G.I Jane resterande del av natten.
Lördag: SOV bort hela dagen. Gick ut med Bessy ett par gånger. Sov igen...
Ensam natt på jobbet = plugga!! Jag är så duktig när väl självdicsiplinen och motivationen infinner sig! Så målet är att jag imorgon ska kunna överlämna ett färdigt studiearbete till A.
Och idag söndag har jag varit ute på Värsnäs med Bessy, lyckats byta en lampa på bilen (det var knepigt..), pluggat och nu är det dags att inta sängen för att sova in natten!
Kommande vecka... Hmm, jag hoppas att jag står på benen av egen kraft söndag kväll!

02:45: Peppar med G.I Jane. Känns lite så, när man äntligen kämpat sig uppåt och det börjar kännas ok, nästan bra.
Då kommer nästa jävla bakslag. Inte lika blodigt eller brutalt förvisso, men lik förbannat ett stort , svidande jävla nederlag. Men jag kan den här biten, kände hur det bara klickade till i känslolåsen och så var den första etappen i processen avklarad, utan att jag egentligen kunde påverka det ett skit.. Per automatik helt enkelt.
Så jag sällar ännu ett blivande ärr till samlingen och stänger av på obestämd framtid.
Det är något jag behärskar otroligt väl i allafall...

Rätt slutkörd just nu..
Inte depp, men såå trött på allt flyttande, jobbande, flängande och farande.
En lugn vecka eller kanske månad (önsketänkande!!) skulle vara lika välbehövlig som fantastiskt skön.
Bilen är reparerad. Lägenheten börjar kännas som ett hem. Det mesta är färdigshoppat.Jag har inte så mycket tankar kring omvärlden just nu, och det är nog lika så bäst det. Vet inte riktigt vad som händer och förstår nog ännu mindre.
7-årskalas för Matilda i tisdags. I övrigt skruvade jag möbler hela den dagen. Med sällskap av S. Nu har jag sår i handflatan efter skruvmejseln....  
Mycket jobbande och en hel hoper med möten, två bara idag. Sömn är överskattat.  Bessy är på semester hos kusin B. Fick lämna henne där efter att ha hämtat upp henne, Y, C, M och A-P på O´Learys igår natt. Kom hem runt 4.30 imorse, första mötet började 8. Bra gjort va, men det är inte så jävla lätt att bli trött på beställning när man "sovit in" natten.
Sover dåligt och drömmer konstigt nu igen. Blod betyder pengar. Jag har slagit upp det.
Ja ja, jag vet att det är stressrelaterat..
Ny dag imorgon- hämta Bessy, shoppa de sista inredningsattiraljerna, träffa Y, fixa födelsedagspresenter, ringa en massa viktiga samtal och skicka dokument (- som INTE får glömmas bort), hund ska stylas, å så måste jag sova in kommande natt för att orka med den. Varför får jag känslan av att det egentligen är ett gigantiskt ekorrhjul jag kutar runt i?

Ska åtminstone försöka ta det lite piano i helgen. Kalas på lördag förmodar jag. Med eller utan sprit är inte bestämt än..
Flytta vitrin/dvdskåpen hem till R. Försöka planera lite inför släktdagen som snart infaller. Puh! Det är nog banne mig det knepigaste just nu... Nästa vecka blir det ev. möte igen, en tripp till Önnestad och en runda till skogen och M med kids.
Den som lever får se...

Ja, en rubrik som symboliserar det mesta i mitt liv för tillfället..
Golvslipar´n var hyfsat kvick även han, och jag kommer kunna flytta in på riktigt efter helgen. Äntligen!
Är nästan helt klar med alla småprylars förflyttning. Hade tänkt ta det absolut sista idag, men det regnar och motivationen är som bortblåst.
Träffade Valle för första gången igår. Tror faktiskt att han tyckte om sin moster. Han skrek inte iallafall. Söt var han också! Hann dricka lite thé med syrran också...
Har dessutom hunnit ockuppera tvättstugan i ett par dygn. Hämtade hem alla ridkläder, hästtäcken och schabrak i tisdags. Ingen idé att ha det liggandes hos C nu när Jorrit inte längre finns. Men det tog emot att tvätta bort honom.
Har nog varit lite mycket denna vecka, vilket resulterade i ett totalt ras igår kväll.. Hatar mig själv när jag förlorar kontrollen sådär..  Nåväl, efter att ha  föreläst några förmaningens ord till mig själv och därefter somnat i ren utmattning, så har jag nog lyckats samla ihop det mesta av mig igen.. Har som vanligt ingen tid avsatt att krascha på.
Nu ska jag ta en dusch, packa, vänta på posten och sedan blir det till att sätta sig i bilen för att åka till Kalmar och jobba över helgen!

95-åringsmovesen är min vardag.. Varför gör det så ont att flytta?
Mina ben skriker rakt ut i ren protest bara vid tanken på att ta sig upp för alla dessa trappor...

Sitter och funderar på när jag senast kände mig så här överkördavendumpers-mosig. Ja, det var nog ungefär i augusti någongång, eller kanske när jag flyttade till huset året dessförinnan?
Nåväl, nu sitter jag här i min nymålade lya, har precis käkat frukost och ska strax gå ner i tvättstugan..
Det mesta utom möblerna är redan flyttat och inplockat, vardagsrummets målning gick bättre än förväntat och på det stora hela känns det rätt bra faktiskt...
Ska vara barnvakt ikväll, och tänker skylla på att jag kan behöva all energi jag kan få och därför vägrar att bära en enda pryl idag. Är ju lite ledig imorgon och på torsdag också...
Tänker faktiskt unna mig en powernap medans jag väntar på att nästa maskin ska bli färdig för upphängning! =)

Så får det bli- först tvättstugan, sen en powernap!
Jag behöver det!