Bgs

Bara så jävla trött på att:

- se ut som en babianröv i nyllet
- varken kunna skratta eller prata normalt... det gör ont
- återigen få dessa jävla käftsmällar


Men varför beklaga mig? Vad fan har jag att garva åt? Det kanske inte var så jävla taskig timing vid närmare eftertanke. Har man inget att vara glad över kan man ju skita fullständigt i att le.. Smärtfritt liv.
Bara att vänja sig när allt jag rör vid bara försvinner...