18/4:Rosacea...
Tråkad på pessimister och allmänt negativa människor?? Sluta läsa NU i så fall, stäng ner fönstret och återkom till nästa vår. Just nu är det jävligt nattsvart. Och nej, jag har varken drabbats av cancer eller HIV eller någon annan sjukdom värd att vilja begrava sig själv i förtid för. Bara en enkel liten kronisk hudsjukdom. Och där kom smutskänslorna igen.. som ett brev på posten. En liten söt åkomma som gör att jag liknar en gammal försupen alkis i ansiktet. Som tack vare sin fenomenala konstruktion gör att jag inte får vistats i solen, dricka alkohol eller äta starkt kryddad mat för att symtomen förvärras. Och nej, jag vet att jag inte är någon soldyrkare och att alkohol 9 av 10 ggr inte tilltalar mig ett dugg. Men det är en extremt stor skillnad på att inte vilja och inte få... Känns bra såhär i mitten på april, när man precis fått smak för solskenet och börjar se fram emot uteserveringarna.. och helt plötsligt bör man leva som en vampyr.. SUCK!!
Å morfar är dö. Trodde inte att detta skulle påverka mig så mycket med tanke på historiken på den sidan av släkten. Men självklart ska det oxå kännas av. Vet inte om jag kanske bara behöver vara lite ledsen och rensa systemet. I så fall har det aldrig gjort så ont innan som nu. Fan fan fan. För att inte tala om begravningsångesten. Varför inte bara få vara vanlig och gå på begravning. Slippa prestationsångesten, känslan av att vara emotionellt kall p.g.a jag är så fokuserad och samtidigt så djävulusiskt nervös för att bryta ihop mitt i alltihop. Och jag har varken tid eller ork att oroa mig och låta mig kvävas av denna förbannade perfektionistinställningen.. Just nu har jag till och med nästan lite svårt att glädjas över Londontrippen som närmar sig med stormsteg. Fast jag vet ju att det kommer bli bästa helgen på hela året redan nu! Skolan ska vara klar i juni, det ska lämnas in en si så där 20 studiearbeten och tentas av. Jag bara orkar inte just nu! Men måste... Helst av allt skulle jag vilja gå hem från jobbet, gömma mig från omvärlden och komma fram när allt är överstökat å bra igen... Önska går ju alltid, synd att det är så sällan det går i uppfyllelse.
Men allt är inte bara surt just nu, trots att ansiktet svider något kopiöst, att jag ständigt mår illa och är lite halvt dizzy pga medicineringsbiverkningar.
Bra saker händer givetvis oxå, fast det kanske är lite svårt att ta till sig den positiva energin när det svarta är så ogenomträngligt för stunden. Och jag lyckas ju alltid. Stackars P kom till insikt med vilken ytlig, cynisk och bitter person han egentligen är efter lite relationsteoridividerande och kloka ord från mig. Som alltid en riktig boost för självförtroendet att träffa denna ytliga, cyniska och bittra, dock i mina ögon så underbara människa. Perfect timing!
På kvällen jobbade jag, och hade ett par svinkalla men mycket mysiga timmar med lillasyster på farstubron. Thé, skvaller, uppdatering, diskussioner och en hel del garvande givetvis!! Kan inte bli bättre avslut på en dag tror jag!
Nu ska jag ta tag i mitt pluggande. Skulle ju "bara" dra ut några texter från nätet och hamnade här. Hopplöst!
Å morfar är dö. Trodde inte att detta skulle påverka mig så mycket med tanke på historiken på den sidan av släkten. Men självklart ska det oxå kännas av. Vet inte om jag kanske bara behöver vara lite ledsen och rensa systemet. I så fall har det aldrig gjort så ont innan som nu. Fan fan fan. För att inte tala om begravningsångesten. Varför inte bara få vara vanlig och gå på begravning. Slippa prestationsångesten, känslan av att vara emotionellt kall p.g.a jag är så fokuserad och samtidigt så djävulusiskt nervös för att bryta ihop mitt i alltihop. Och jag har varken tid eller ork att oroa mig och låta mig kvävas av denna förbannade perfektionistinställningen.. Just nu har jag till och med nästan lite svårt att glädjas över Londontrippen som närmar sig med stormsteg. Fast jag vet ju att det kommer bli bästa helgen på hela året redan nu! Skolan ska vara klar i juni, det ska lämnas in en si så där 20 studiearbeten och tentas av. Jag bara orkar inte just nu! Men måste... Helst av allt skulle jag vilja gå hem från jobbet, gömma mig från omvärlden och komma fram när allt är överstökat å bra igen... Önska går ju alltid, synd att det är så sällan det går i uppfyllelse.
Men allt är inte bara surt just nu, trots att ansiktet svider något kopiöst, att jag ständigt mår illa och är lite halvt dizzy pga medicineringsbiverkningar.
Bra saker händer givetvis oxå, fast det kanske är lite svårt att ta till sig den positiva energin när det svarta är så ogenomträngligt för stunden. Och jag lyckas ju alltid. Stackars P kom till insikt med vilken ytlig, cynisk och bitter person han egentligen är efter lite relationsteoridividerande och kloka ord från mig. Som alltid en riktig boost för självförtroendet att träffa denna ytliga, cyniska och bittra, dock i mina ögon så underbara människa. Perfect timing!
På kvällen jobbade jag, och hade ett par svinkalla men mycket mysiga timmar med lillasyster på farstubron. Thé, skvaller, uppdatering, diskussioner och en hel del garvande givetvis!! Kan inte bli bättre avslut på en dag tror jag!
Nu ska jag ta tag i mitt pluggande. Skulle ju "bara" dra ut några texter från nätet och hamnade här. Hopplöst!
Kommentarer
Trackback
