Bgs

4 vakna timmar medans solen var uppe. Hmm, skulle kunna tro att jag lider av ett sjukligt sömnbehov, men så är icke fallet. Jag jobbar natt... och älskar att sova.
De timmar jag faktiskt klev upp ur sängen spenderades med Ylva, efter Bessys promenix. Först en tripp till IKEA där lunchen var det dyraste inköpet. Därefter åkte vi till ÖB och handlade allt sånt där nödvändigt tråk som tvättmedel, rengöringsprylar, duschcreme osv. Bara för att det är billigt. Och för att det finns mycket roligare saker att spendera sina surt förvärvade slantar på än hushållsartiklar.
Sen åkte jag hem, gick ytterligare en sväng med hund och somnade sedan utan problem igen!

Föregående natt fick jag iväg en jobbansökan som jag hoppas innerligt på. Det skulle lösa så mycket!!
Pluggat har jag oxå gjort- massor!! Men det är evinnerligt många uppgifter i denna kurs. Suck...

Imorgon blir det att städa och tvätta lite. Jobbar tredje natten och sen bär det av hem till ön på torsdag morgon.
Som vanligt häcken full under mina lediga dagar. Men vad har jag för val? Lägenheten städar sig själv ungefär lika ofta som bilen tar en tripp genom tvätthallen eller kläderna hittar till tvättmaskinen. Och hur ofta jag än önskar att kyl och frys fyllde på sig själva och maten stod serverad när jag är hungrig så slår den önskan aldrig in.. Var fan är lottogubben när man behöver honom? Förmodligen har han gått i "passion"...
Och så var det det där med att vara social. Jag kan vara det. Ibland. Och jag kan vara ganska bra på det. MEN, jag har ju en förmåga att boka in alla samtidigt. Katastrof!
Torsdagen kommer att vigas åt städ och tvätt hemma. Återvinningen ska lämnas. Jag ska luncha med gravida Emma. Bessys päls måste borstas och tassluddet trimmas. Handla ska jag oxå försöka hinna med.
På fredag morgon ska jag tvätta/ städa bilen hos den ena fastern och sen putsa fönster åt den andra fastern innan vi åker på höstmarknaden i Algutsrum. På lördag ska jag ut till syrran i Bredsätra. I alla fall ett par timmar. Måste ju hinna sova lite innan jag går på mitt extra nattpass. Dessutom hoppas jag att kusin hinner gå och kolla på "Flickan som lekte med elden"innan helgen.
Sen är det ytterligare 3 nätters jobb i Kalmar på schemat...
Och det sjukaste av allt... Jag trivs med mitt liv när det snurrar. Jag mår bättre än vad jag gjort på väldigt, väldigt länge. Ja, jag må vara allvarligt störd, men om inte jag lider av det, varför ska nån annan bry sig??

Nu ska jag lösa lite Sudoku innan jag äntligen får gå hem. Lagom mosig i hjärnan, men det ska nog funka..

Nä, nu vet jag inte riktigt. Jag tror inte att det är meningen att jag ska må bra. Är det inte det ena så är det andra. Som vanligt. Vill ogärna framstå som bitter, men det är svårt att låta bli ibland.
När jag äntligen började känna mig ok igen, när mitt gamla jag är inte längre på villovägar och när jag slutligen känner lite medvind, om än svag så kommer väl nästa knäkrossare...
jag tror jag ofrivilligt lever efter livets lag om all jävlighet.
Nähe, om man bara skulle ta och kapitulera och lägga sig ner för att självdö? 

Förutom denna hopplösa jävla tillvaro är livet så bra det kan bli. 
Jag är nästan frisk, jag jobbar än så länge, jag är nyklippt, jag är snart mitt gamla jag igen, det händer nåt på ön de kommande dagarna, huset är nästintill färdigstädat, septembers alla arbetspass i stort sett avklarade och lönen har kommit in på kontot.

De senaste dagarna har jag nästan inte orkat någonting, 5 nattpass i rad, lite städning och nån sovdag har genomförts. 
Har lite planer inför hösten och nånstans vet jag att det finns en mening med allt som händer och fast jag inte ser syftet just nu hoppas jag att det klarnar inom en relativt snar framtid. 

Dags att sova lite tror jag. Imorgon är det återigen fullspäckat schema!!

 

Jaha, senaste veckan har swischat förbi minst sagt.
Har hälsat på i Blomstermåla, haft avskedsfest, förlorat en vän, blivit gudmor, jobbat, flyttstädat, kollat på film, varit social, fått lite klarhet i min tanke/känsloförvirring, varit sjuk, sovit för lite, varit hos vetrinären och mycket, mycket mer.
Allt är just nu ett enda stort virrvarr, och jag hinner inte riktigt med allt jag borde göra.
Fram till sista september har jag 13 nätter kvar att jobba och ett hus att städa färdigt till nästa vecka.
Försöker avskärma mig så gott det går mot allt som känns just nu.
Fast på det stora hela mår jag ganska bra faktiskt. Många frågetecken som rätats ut och trots att det kanske inte var det jag egentligen ville höra, känns det fan så mycket bättre nu!
Nu är det hög tid att sova. Husstädardax tidigt i morgon.

Varför ska det behöva vara så jävla svårt?? Och varför kan det inte bara för en enda förbannad gång skull vara lite medvind? 
Men trots allt är mitt liv smått ironiskt. Först händer det ingenting och ingenting och slutligen nja... då ska det bli komplicerat igen. Trodde att jag kommit igenom det värsta, men gissa om jag hade galet mycket fel i det antagandet??
Svar: JA!

Jag har inte blivit särskilt smartare, inte kommit till större insikter,
men ett är då säkert;
hur jävligt man än craschlandar, så är det bara till att åtminstone ta sig upp på knä, raffsa ihop skärvorna till det som en gång var ett jag, plocka fram limtuben och försöka få bitarna på rätt plats och samtidigt förbanna den patetiska varelse du kommit att bli. 
Jag har ingen aning om det hjälper ett skit, men det är en plan iallafall och läxan jag lärt mig blir:
ALDRIG MER!!!