24/9: Livets allmänna jävlighet...
Nä, nu vet jag inte riktigt. Jag tror inte att det är meningen att jag ska må bra. Är det inte det ena så är det andra. Som vanligt. Vill ogärna framstå som bitter, men det är svårt att låta bli ibland.
När jag äntligen började känna mig ok igen, när mitt gamla jag är inte längre på villovägar och när jag slutligen känner lite medvind, om än svag så kommer väl nästa knäkrossare...
jag tror jag ofrivilligt lever efter livets lag om all jävlighet.
Nähe, om man bara skulle ta och kapitulera och lägga sig ner för att självdö?
Förutom denna hopplösa jävla tillvaro är livet så bra det kan bli.
Jag är nästan frisk, jag jobbar än så länge, jag är nyklippt, jag är snart mitt gamla jag igen, det händer nåt på ön de kommande dagarna, huset är nästintill färdigstädat, septembers alla arbetspass i stort sett avklarade och lönen har kommit in på kontot.
De senaste dagarna har jag nästan inte orkat någonting, 5 nattpass i rad, lite städning och nån sovdag har genomförts.
Har lite planer inför hösten och nånstans vet jag att det finns en mening med allt som händer och fast jag inte ser syftet just nu hoppas jag att det klarnar inom en relativt snar framtid.
Dags att sova lite tror jag. Imorgon är det återigen fullspäckat schema!!
