Bgs

Bara så jävla trött på att:

- se ut som en babianröv i nyllet
- varken kunna skratta eller prata normalt... det gör ont
- återigen få dessa jävla käftsmällar


Men varför beklaga mig? Vad fan har jag att garva åt? Det kanske inte var så jävla taskig timing vid närmare eftertanke. Har man inget att vara glad över kan man ju skita fullständigt i att le.. Smärtfritt liv.
Bara att vänja sig när allt jag rör vid bara försvinner...

Tråkad på pessimister och allmänt negativa människor?? Sluta läsa NU i så fall, stäng ner fönstret och återkom till nästa vår. Just nu är det jävligt nattsvart. Och nej, jag har varken drabbats av cancer eller HIV eller någon annan sjukdom värd att vilja begrava sig själv i förtid för. Bara en enkel liten kronisk hudsjukdom. Och där kom smutskänslorna igen.. som ett brev på posten. En liten söt åkomma som gör att jag liknar en gammal försupen alkis i ansiktet. Som tack vare sin fenomenala konstruktion gör att jag inte får vistats i solen, dricka alkohol eller äta starkt kryddad mat för att symtomen förvärras. Och nej, jag vet att jag inte är någon soldyrkare och att alkohol 9 av 10 ggr inte tilltalar mig ett dugg. Men det är en extremt stor skillnad på att inte vilja och inte få... Känns bra såhär i mitten på april, när man precis fått smak för solskenet och börjar se fram emot uteserveringarna.. och helt plötsligt bör man leva som en vampyr.. SUCK!!
Å morfar är dö. Trodde inte att detta skulle påverka mig så mycket med tanke på historiken på den sidan av släkten. Men självklart ska det oxå kännas av. Vet inte om jag kanske bara behöver vara lite ledsen och rensa systemet. I så fall har det aldrig gjort så ont innan som nu. Fan fan fan. För att inte tala om begravningsångesten. Varför inte bara få vara vanlig och gå på begravning. Slippa prestationsångesten, känslan av att vara emotionellt kall p.g.a jag är så fokuserad och samtidigt så djävulusiskt nervös för att bryta ihop mitt i alltihop. Och jag har varken tid eller ork att oroa mig och låta mig kvävas av denna förbannade perfektionistinställningen..  Just nu har jag till och med nästan lite svårt att glädjas över Londontrippen som närmar sig med stormsteg. Fast jag vet ju att det kommer bli bästa helgen på hela året redan nu! Skolan ska vara klar i juni, det ska lämnas in en si så där 20 studiearbeten och tentas av. Jag bara orkar inte just nu! Men måste... Helst av allt skulle jag vilja gå hem från jobbet, gömma mig från omvärlden och komma fram när allt är överstökat å bra igen... Önska går ju alltid, synd att det är så sällan det går i uppfyllelse.
Men allt är inte bara surt just nu, trots att ansiktet svider något kopiöst, att jag ständigt mår illa och är lite halvt dizzy pga medicineringsbiverkningar.
Bra saker händer givetvis oxå, fast det kanske är lite svårt att ta till sig den positiva energin när det svarta är så ogenomträngligt för stunden. Och jag lyckas ju alltid. Stackars P kom till insikt med vilken ytlig, cynisk och bitter person han egentligen är efter lite relationsteoridividerande och kloka ord från mig. Som alltid en riktig boost för självförtroendet att träffa denna ytliga, cyniska och bittra, dock i mina ögon så underbara människa. Perfect timing!
På kvällen jobbade jag, och hade ett par svinkalla men mycket mysiga timmar med lillasyster på farstubron. Thé, skvaller, uppdatering, diskussioner och en hel del garvande givetvis!! Kan inte bli bättre avslut på en dag tror jag!

Nu ska jag ta tag i mitt pluggande. Skulle ju "bara" dra ut några texter från nätet och hamnade här. Hopplöst!

Två veckor sen sist.. hmm, och vad hinner hända?

För att vara helt ärlig så sviker minnet otäckt ofta, och det mesta blir bara ett förbannat virrvarr.. så efter en liten check i kalendern har det sett ut som följer;
jobbat givetvis, varit sjuk- 3:e slängen av nån typ av influensaliknande förkylning för i år, pluggat flitigt och dessutom lämnat in uppgiften (kors i taket!), fixat frillan- äntligen! Nu ska det bara färgas oxå. Blivit lite mindre hemlig, eller ja ganska jätteoffentlig för att vara jag, hunnit loosa 4 kg, invigt Blå, nattsuddat på tok för länge och för mycket, haft en underbar påskhelg trots att morfar tog katten och inledde långfredagen med att ge sig ut på sin sista seglats...
Så nu väntar en begravning, sångletande,  inövande,  jobb, ännu mer pluggande, en Göteborgstripp, en Londonresa och ännu lite mera jobb...
Nu blir det i alla fall en powernap och sen är det studier, otaliga koppar thé och en lång nattpromenix som väntar..

2 dagar av grymt skönt väder, kan man annat än att jubla högt av glädje? 
Känns nästan som om någon stod och hällde energi över mig!
2 sköna, grymt effektiva dagar har kilat förbi. Lite farligt att vara ledig, mycket innanför pannbenet som snurrar just nu.
En massa måsten, viljor och funderingar. Om bara orken räcker till så kommer det att fixa sig, lätt! Det gäller bara att tänka lite innan jag gör. Inte det lättaste för en sån som mig som alltid gör först och sedan använder hjärnan sparsamt i efterhand.

Gårdagen gick mest ut på att ta det lugnt efter nattens jobb- frukost hos S, läkarbesök, sova lite, promenixa i vårvärmen och jobba ett kortpass.

Idag har det varit en sån där social dag igen.. Först T på frukostfika, Kusin B på eftermiddagsthé och en snabb promenad i skogen med A som avslutning. Har dessutom hunnit med att städa, tvätta, deklarera, fixa lite grejer på byn och plugga lite smått. Ska straxt fortsätta med det sistnämnda. Först ska jag bara koka thé och diska upp.
I helgen är det jobb som gäller. Och studier..

Thé och pluggböcker ett par timmar framöver då...  Lovely!

Alltså.. mitt ansikte gör ont, inte bara att se det i spegeln, utan somatiskt ont.
Har inte rätat till sig ett förbannat dugg efter min känning i lördags kväll. Och nu känns det mest som om någon sadistisk jävel har piskat mig med brännässlor i nyllet.
Alltså.. jag bör kanske tänka över min situation och besöka farbror doktorn. Om det nu inte vore av det faktum att jag bor i Borgholm och har allt annat än bra erfarenheter av VC´s läkarkår, så hade jag tagit reda på vad det är för fel på mig för länge sen! Nå ja, det får väl bli dagens projekt.
Nästa plan är att skicka Bessy på undersökning hos vetrinären också. Misstänker att fjollan har mer ont än hon förstår själv. Kanske är det dags för lite smärtstillande där...
Annars är mitt liv ganska lugnt för tillfället. Har nästan återhämtat mig efter den gångna helgen. Nästan.
Nu ska jag fortsätta fördriva nattens jobbtimmar med lite studier, planen är ju att uppgiften ska vara inskickad innan jag går hem!