Bgs

Det blev inte som jag tänkte mig med celibat å sånt där...
... jag blev med U. istället. Planen var bra, men denna man är bättre.
Så 4 månader senare är jag fortfarande dö-skraj, men inte rädd på samma sätt längre.
Jag PRATAR. Om känslor och rädslor. Om mig. På riktigt.
Å Jesus min skapare. Det är stort. Och det är skrämmande på ett berg-o dalbaneliknande vis!
Det finns egentligen bara ett riktigt orosmoln på min blåa himmel-barn. Vill inte ha.
Men det vill han.
Det här med att leka "flickvän"...
...är baske mig ingen lek. Att behöva tänka och ta hänsyn till någon annan kanske är en självklarhet för många.
Men efter en självständig och egoistisk singeltillvaro under måååånga år, så är det inte så bara...
Känns många gånger som om jag vrickar vristerna i träsko-dans istället för att dansa tango.
Men, men. Övning ger färdighet. Och jag har i alla fall gjort tappra försök. Eloge till mig!

Snart glider sommaren in på redigt oxå. Arbetsnarkomaner som vi är, ses vi väl till hösten. Typ.
Han i sitt kök 24-7 (nästan). Och jag som flänger runt. Som vanligt. Vi kommer ju inte hinna trötta ut varandra
åtminstone. Och det är väl positivt i alla fall...

Liten update avslutas här... =)