Bgs

Det enda orosmolnet, var det som krävdes för en psykosomatisk kollaps.
Barn. Fan ta denna vilja att föröka sig. I alla fall när inte jag vill.
Om man bara kunde varit lite "normalt Svensson-funtad". Då hade jag sluppit detta.
Men eftersom jag faktiskt tror att allt sker av en mening, så har jag landat.
Och jag har förlikat mig. Jag vet att det är något annat jävelskap på gång.
Rastlösheten. Eller ovissheten. Eller varför inte båda två i någon sorts skruvad kombo...
Hur som helst, samma känsla som infann sig när Bessy dog. Den är det. Igen.

Sommaren har börjat. Ett regnigt, men grymt Metaltown och en fantastiskt skön midsommar har glidit förbi.
I morgon blir det en tripp till Visingsö för välbehövlig minisemester.
Här ska funderas, bollas tankar och lappas känslor. Och fotograferas- bästa egenterapin som finns...
Juli är straxt här och snart förbi också. Fast jag tror det kan bli en riktigt bra tillvaro denna sommar.
Eller så hoppas jag bara detta så innerligt, allt jobbande till trots!

Återkommer till hösten...