Bgs

Det vore trevligt om det slutade göra ont. Ännu bättre vore det om jag dessutom kunde hejda detta förbannade lipande och bara vara mitt vanliga jag. Underbart vore det definitivt att slippa känna något alls. Vad livet vore så mycket enklare, mer hanterbart på det viset. Men jag hittar inte offknappen på mig själv, tankarna snurrar konstant och jag bara tjuter.
Och faktiskt är att jag HAR gjort en massa jävla fel. Och jag FÅR vara mest förbannad på mig själv. ( Rätt besviken och dumknullad känner jag mig förstås tack vare mr.. )
Jag är alltså fortfarande ruskigt mycket ovän med mig själv... ständigt famlande efter offknappen.