5/2: Min Morfar....

Alltså.. jag har nog en ganska cool morfar, sina 89 år och sin demenssjukdom till trots!!
Jobbade på hemmet där han numera bor, i måndags natt. Och gissa vem som höll låda då om inte lilla morfar!! Sjöng, skrattade, grejade, och pratade engelska med katten. Tatuerad och vimsig- jag vet vem jag ska skylla släktdragen på! =)
Men... han kommer inte ihåg mig och han känner inte igen mig. Och jag har aldrig lärt känna honom heller..
Men han är lite av en förebild iallafall, med alla sina tatueringar och sina historier på bredaste norrölandska.
(Jag förstod aldrig mer än hälften av vad han sa och skrattade alltid på fel ställen..)
Det är morfars förtjänst att  jag bestämde mig för att gadda mig i framtiden, 4-5 år gammal var jag då och så blev det.
Och så vill jag jobba på sjön nån gång i mitt liv- precis som han har gjort.
Imorgon fyller gubben 90 år. Hans resterande tid av jordelivet är begränsad.
Jag känner inte min morfar, och kommer aldrig hinna lära känna honom heller.
Det känns....



                                                    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0