17/8: Inte ett skit lättare...
Hur mycket jävelskap är det meningen att man ska stå ut med?
Snabb summering av min otroligt upplyftande vår/sommar:
Jag fyller 30, jag får rosacea. Ganska allvarlig form av den dessutom.
Jag blir rådumpad, det gör förbannat ont.
Morfar tar katten och kilar vidare.
Nån jävla miss gör att jag inte får lika mycket jobb som beräknat.
Min ekonomi crashar totalt tack vare ovanstående.
Bilen pajar och har snart kostat mig 10.000 på 1 1/2 månad.
Som om det behövdes.
Allt gör fortfarande ont och eskalerar när jag låtsas bort. ( fast det inte ska gå att göra det??)
Gotlandstrippen blir inställd pga att deras jävla kaptener inte kan köra båt.
Jag skulle behövt ett par riktiga raketfyllor under den här perioden, tömma hjärnan.
Men tack vare att reaktionen på alkohol får mitt face att explodera och göra fruktansvärt ont,
så går inte det heller.
Min ickeexistens upphävs. Som vanligt vet mr precis vad som ska sägas för att jag trots allt
ska fortsätta hoppas. Jag lipar sönder mig. Totalt jävla störd är vad jag är.
Tror inte jag fixar så mycket mer skit nu...
