Bgs

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för att bli behandlad som jag blir! Lördagen jobbades det febrilt, därefter var det dags att åka in till Kalmar för att tömma hjärnan. Förfesten- av trevlig och lugn art, var kanon. Utgången ok- vann dessutom en del pengar! Avslutningen på kvällen vet jag inte ens om jag vill nämna... ont gjorde det. Trodde jag skulle få en chans att reda ut alla missförstånd,förklara mig, min rådande situation och varför jag agerar/reagerar som jag gör. Uppenbarligen var det inget som var av tillräcklig betydelse för den som var ämnad att höra detta. Fick mig ytterligare en riktig jävla näsbränna. I nuläget vet jag inte alls var jag ska göra av mig själv.. Det gör bara ont att inte känna sig värd något.. Allt jag vill är ju att få behålla denna person i mitt liv trots allt, ska det vara så jävla svårt att förstå? 
Tack vare en spontan,lång théstund och alldeles för många cigg fick jag iallafall ur mig en hel del av allt jävelskap. M. är en alldeles underbar person, som verkligen säger precis vad han tycker och tänker. Dessutom lyckas han vinkla aspekterna i alla möjliga och omöjliga riktningar. Otroligt nog tryckte han också på de mest känsliga punkter, och konstaterade att vad jag behöver är en total utrensning av systemet. Jag är så glad att vi tagit upp kontakten efter alla dessa år! Som om detta inte vore nog har han satt så många tankar och känslor i spel att det faktiskt resulterade i att jag bröt ihop i morse. Frågan är nu hur jag ska hantera detta, vad jag kan lära mig och hur jag ska lappa ihop mig själv för att inte bli ännu mer hårdhudad. För innerst inne vill jag inte vara en känslokall bitch, jag orkar inte fly från mig själv längre...