Det suger...
... att inte ha någon som helst framförhållning.
Hade hoppats på att min brukare skulle få en fin sista sommar, men inte då...
Har inte alls lång tid kvar och självisk som jag är i detta fall ställer det till problem i planeringen.
Givetvis önskar jag ingen människa i världen att hamna i samma sits som honom, och för hans skull vore det mest barmhärtiga att få avsluta på studs. Men för min egen del krånglar det till det mesta av min tillvaro för tillfället. Inte det lättaste att söka jobb på promissen att jag eventuellt finns tillgänglig vilken dag som helst, mannen måste bara kila vidare först.. nja, låter så där bra va?
Gick förmodligen av mitt sista pass idag, och det är med delade känslor trots allt.. Kan ju bero på att jag varit vaken en sisådär 30 timmar i sträck som gjorde att det sved lite bakom ögonlocken.. inte vet jag!
Får väl lägga ner pessimistsnacket nu, livet är ju i övrigt ganska skönt.. Har ju augusti att se fram emot- Mr M kommer hem, nytt jobb, ön avfolkas och några inplanerade tripper ska genomföras...
Nu har tiden sprungit iväg igen, har faktiskt vart riktigt duktig efter min välbehövliga tantvila. Hunden har blivit av med ännu mer päls, jag har gjort en del av kurserna till nya jobbet, varit telefonsocial, promenixat och uppdaterat en del här..
Dags att samla lite energi till min fullbokade morgondag kanske?
