Bgs

Mitt liv känns som ett tivoli, där karusellerna snurrar för fort, lustiga huset är för ohumoristiskt och spökhuset är så banalt att man misslyckas ingjuta ens minsta känsla av inbillad skräck. Jag bara står där, oförmögen av tristess och rädsla,att deltaga i händelserna som utspelas runtomkring. Det som ska föreställa vara mitt "liv"...
Alla dessa MÅSTEN i min vardag kväver mig, får mig att gå miste om livets relevanta upplevelser. Jag MÅSTE bara en enda sak under min levnadstid, nämligen att dö! Det är ett faktum som inte går att kringgå- en dag  är det dags att glida vidare...
Tänk om man bara skulle skita i alla måsten och börja ta tag i den underprioriterade kategorin - vad jag VILL göra/uppleva/känna/se...
Mycket har hänt under den gångna veckan. Merparten av tankegångarna har nog uppkommit under helgens diskussioner, föregående veckas händelser och mitt uteblivna avslut/hämnd. Men jag är varken ledsen eller förbannad, bara besviken, men jag får ta det. Världen går inte under bara för att jag inte får min vilja fram, fastän jag ogärna erkänner det- ens för mig själv. Har lagt beslutet i någon annans händer och trots att det är ovant att släppa kontrollen, är detta en otroligt nyttig lektion i interaktionens ädla konst. Tyvärr kan det innebära att jag förlorat en potentiell vän, men jag ångrar absolut inget av det som skrivits eller sagts, jag menar varje ord.
Nåväl, framtiden får utvisa var vi slutligen hamnar.

" Du kan inte förbjuda sorgens fågel att flyga över Ditt huvud,
  men Du kan förhindra att den bygger sitt bo där"..