Bgs

... just idag känner jag mig bara väldigt liten och ynklig. Är i behov av någon som bara ser att det enda som kan lugna kaoset lite, är en kram och några vänliga ord. Orkar inte tänka, vill inte diskutera läget, vill bara vara. Har försökt att dämpa den ständigt pågående hjärnverksamheten, försökt minimera analyseradet och funderandet så mycket som möjligt. Men mitt ekorrhjulet till liv, highspeedar vidare. Det absolut värsta är att jag inte har en aning om vart jag är på väg,hittar ingen karta och det saknas skyltar för att visa hur jag ska nå fram, trots att mina mål är hyfsat tydliga. Jag är bara så otroligt trött! Varför kan det inte bara få vara en ok och bekymmersfri tillvaro, om så bara för en liten tid framöver? Tänk om jag bara kunde förmå mig att stänga ute omvärlden den tid det tar att reparera de skador som uppstått? Men det är klart, vill det jävlas- så jävlas det fullt ut!! Hittar egentligen endast en positiv mening med detta, man måste crasha ibland för att verkligen inse hur lyckligt lottad man faktiskt är!

Har inte gjort många knop idag, har helt enkelt inte funnits någon energi för att åstadkomma ens de små vardagliga underverken! Mycket telefontid (Y,J,N,T,H,A,F,S&B) - som vanligt! Kusin B. var här på en lunchthé. Verkade vara gladare än på mycket, mycket länge. Har dessutom blivit helt förälskad efter att ha plöjt igenom en massa klipp med Björn Gustafsson... grym han är!!! Utmärkt negligeringsterapi!

Kollade om det fanns någon ny information angående G´s tillstånd.. inga nyheter= goda nyheter!! Är förmodligen ledig imorgon, om det inte inträffar ett mirakel!

Ska nu låta tröttheten ta överhand, bara för att försöka glömma denna dag..

" Tiden läker det tanken inte kan läka"....